Utredning: Skyldigheten att distribuera förnybara flygbränslen är ett effektivt styrmedel för att minska utsläppen från flygtrafiken – en måttlig skyldighet medför minst risker
Ett av de mest effektiva sätten att minska de ökande utsläppen av växthusgaser från den internationella flygtrafiken är att använda förnybara flygbränslen. Denna bedömning görs i en rapport där man utreder olika alternativ för att genomföra distributionsskyldigheten. Rapporten, som utarbetats av AFRY Management Consulting, stöder framför allt beredningen av lagstiftning om distributionsskyldigheten vad gäller flygtrafik.
Finland kommer i enlighet med statsminister Sanna Marins regeringsprogram att sporra den tunga trafiken och flygtrafiken att övergå till hållbara biobränslen. Enligt regeringsprogrammet ställer Finland med hjälp av distributionsskyldigheten som mål att andelen hållbara biodrivmedel inom flygtrafiken ska vara 30 % år 2030.
Enligt utredningen är Norge tills vidare det enda land i Europa som redan har fastställt en skyldighet att distribuera förnybara bränslen för flygtrafiken. Skyldigheter på olika nivåer planeras både på EU-nivå som en del av initiativet ReFuelEU och i medlemsstaterna.
Utöver konsekvenserna av det mål på 30 % hållbara biodrivmedel som fastställts i regeringsprogrammet undersökte man i utredningen även konsekvenserna av distributionsskyldigheter på 14 % och 5 %, där 14 % motsvarar Nederländernas mål för 2030 och 5 % EU:s målnivå för 2030.
Enligt utredningen utgör tillgången till och distributionen av förnybara flygbränslen inte något hinder för att införa skyldigheten redan 2022. En ökande tillväxt skulle möjliggöra en mer balanserad konkurrenssituation och aktörerna skulle hinna anpassa sig till skyldighetens konsekvenser.
En distributionsskyldighet som omfattar flygtrafiken får direkt positiv inverkan på klimatutsläppen och sporrar produktionen av förnybara bränslen. Av de inhemska aktörerna planerar både Neste, UPM och St1 att utöka produktionen av förnybara flygbränslen.
Enligt beräkningarna i utredningen är tilläggskostnaden för distributionsskyldigheten mycket måttfull i förhållande till biljettpriset på olika rutter (1–71 euro/passagerare), men det är oklart hur mycket av kostnaderna som kan överföras direkt på passagerarna. Förmånliga flygresor och den transparens som internet medfört har lett till en priskänslig marknad med mycket stor konkurrens.
Det är sannolikt att resenärer i de nordiska länderna har lättare att acceptera de prishöjningar som utsläppsåtgärderna medför, men en omfattande distributionsskyldighet skulle i synnerhet försvaga konkurrenskraften för flygresor med anslutningsflyg, vilka möjliggör täckande och förmånliga förbindelser för inrikesresenärer.
Om transfertrafiken via Finland flyttas till andra rutter kan utsläppsminskningen till följd av den nationella distributionsskyldigheten bli mindre omfattande. På grund av transfertrafiken till Asien är Finland mer känsligt än de övriga nordiska länderna för den försämring av konkurrenskraften som en omfattande distributionsskyldighet medför.
Enligt utredningen är distributionsskyldigheten ett tydligt och effektivt styrmedel för att minska utsläppen från flygtrafiken, men det rekommenderas att man vid fastställandet av målet för 2030 beaktar såväl ovissheten i fråga om konkurrenskraften som riskerna för att flygplan bunkrar billigare bränsle någon annanstans och för att rutter omdirigeras. Om distributionsskyldigheten är måttlig får den positiva konsekvenser för klimatutsläppen utan att det uppstår några betydande osäkerhets- och riskfaktorer.
Det rekommenderas att nivån på distributionsskyldigheten och en eventuell separat skyldighet för elbränslen ses över på nytt 2025, då man har en bättre bild av coronapandemins och distributionsskyldighetens konsekvenser och då tekniken för elbränslen har utvecklats.
Utredningen förespråkar en EU-omfattande distributionsskyldighet, eftersom en sådan skyldighet skulle få mångdubbelt större inverkan på utsläppen än en nationell skyldighet i Finland.
Närmare information:
Projektchef Henna Poikolainen, AFRY Management Consulting Oy, tfn 010 332 6115
specialsakkunnig Harri Haavisto, ANM, tfn 029 504 7059
Statsrådets tväradministrativa och snabbt genomförda utredningar ger information om frågor som är viktiga för statsrådets beslut och som kräver ett snabbt avgörande. För innehållet i utredningsrapporten svarar tillhandahållarna av informationen, det motsvarar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.
