Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Rapport: Aktiebolagslagens bestämmelser om borgenärsskydd och borgenärsskyddsförfaranden bör moderniseras

Det är viktigt med en fungerande bolagslagstiftning då aktiebolagen beslutar om sin etableringsort i den internationella verksamhetsmiljön. Därför måste Finlands bolagslagstiftning ständigt befinna sig på minst god internationell nivå. Forskare vid Tammerfors universitet och Lapplands universitet har gjort en undersökning om möjligheterna att utveckla aktiebolagslagens borgenärsskyddssystem i en sådan riktning att bolagens förmåga att klara av sina skulder betonas.

Under de senaste åren har det vid bedömningen av hur aktiebolagslagen fungerar framkommit ett behov att se över bestämmelserna om borgenärsskydd och borgenärsskyddsförfarandena. I en färsk rapport, som publicerades i dag den 24 augusti, bedöms bestämmelserna om borgenärsskydd genom att kostnaderna för aktiebolagen vägs mot nyttan för borgenärerna.

Undersökningen stöder arbetet för att utveckla den finska aktiebolagslagens borgenärsskyddssystem och bidrar med information och konsekvensbedömningar till stöd för beslutsfattandet när det gäller alternativa sätt att genomföra borgenärsskyddet.

Undersökningen visar att många av de nuvarande bestämmelserna om borgenärsskydd medför onödiga administrativa kostnader och tidsfördröjningar i samband med finansierings- och företagsarrangemang där borgenärsskydd inte behövs.

På basis av resultaten föreslås det att aktiebolagslagens borgenärsskyddssystem ses över till många delar. De viktigaste ändringsförslagen har att göra med att

• precisera anmälningsskyldigheten i fråga om förlust av bolagets eget kapital
• dokumentera det solvenstest som är en förutsättning för utbetalning av medel och klarlägga tidpunkten för bedömningen
• avstå från att göra skillnad mellan bundet och fritt kapital enligt balansräkningen
• tillåta ett förenklat upplösningsförfarande för privata aktiebolag.

Dessutom föreslås det att borgenärsskyddsförfarandet vid fusion och delning underlättas så att det i regel ska räcka med en revisors bedömning av huruvida arrangemanget äventyrar betalningen av skulder i fråga om det bolag som deltar i arrangemanget. Denna ändring skulle göra det snabbare att genomföra dessa företagsarrangemang, som för närvarande tar rätt lång tid i Finland jämfört med de viktigaste jämförelseländerna.

En styrgrupp vid justitieministeriet har följt upp genomförandet av forskningsprojektet. Gruppens permanenta sakkunniga företrädde intressegrupper som är centrala med tanke på tillämpningen av lagen. Inom ramen för projektet genomfördes vid årsskiftet 2019–2020 en enkätundersökning där intressegrupperna gav respons på hur regleringen behöver utvecklas. I projektet kartlades också hur lagstiftningen i relevanta jämförelseländer (Norge, Sverige, Tyskland, Danmark, Estland, Storbritannien och den europeiska bolagsrätten) ser ut.

Ansvariga ledare för forskningsprojektet var professorn i företagsjuridik Veikko Vahtera och professorn i företagsrätt Janne Ruohonen.

Samtidigt med utredningen publicerades också Roschier Advokatbyrå Ab:s utredning om behoven att ändra aktiebolagslagen. Utredningarna har ett nära samband med varandra.

Ytterligare information:

Veikko Vahtera, Tammerfors universitet, tfn 050 585 9045, [email protected]
Janne Ruohonen, Tammerfors universitet, tfn 050 318 6030, [email protected]
Markus Tervonen, justitieministeriet, tfn 0295 150 558, [email protected]
Jyrki Jauhiainen, justitieministeriet, tfn 0295 150 074, [email protected]
Pekka Pulkkinen, justitieministeriet, tfn 0295 150 224, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.