Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: En övergång till klimatvänlig kost förutsätter förändringar på systemnivå

Kostens klimatpåverkan kan minskas med 30–40 procent genom att ändra på kostvanorna och ta hand om kollagren i åkermark. En övergång till klimatvänlig kost förutsätter således förändringar på systemnivå, konstateras det i slutrapporten från projektet RuokaMinimi.

I projektet RuokaMinimi har man bedömt vilken effekt kost som uppfyller näringsrekommendationerna och minskat matsvinn från konsumenter skulle ha på kostens klimatpåverkan. Därtill bedömde man hur en övergång till kostvanor med klimat- och näringsfördelar skulle påverka jordbruket och livsmedelsekonomin i Finland, och vilka politikinstrument och åtgärder som behövs för att stödja en sådan förändring. Projektet genomfördes inom ramen för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet.

En förändring av kostvanorna, minskad köttkonsumtion och bevarande av kollagren i åkermark är effektiva sätt att minska livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan. En kontrollerad övergång till en näringsmässigt balanserad och klimatvänlig kost förutsätter dock åtgärder som påverkar hela livsmedelssystemet.  Genom att stödja övergången och genomföra den på ett kontrollerat sätt är det möjligt att skapa ett klimatvänligt livsmedelssystem som även är hälsosamt, konkurrenskraftigt och socialt hållbart.

En klart mindre köttkonsumtion en förutsättning för klimatfördelar

En klimatvänlig genomsnittlig kost som uppfyller näringsrekommendationerna kan innefatta olika individuella kostvanor, men en klar minskning av den genomsnittliga köttkonsumtionen är en förutsättning för att klimatfördelar ska nås. Om klimatfördelar eftersträvas genom en förändring av kostvanorna är det viktigt att på befolkningsnivå fästa avseende vid ett tillräckligt intag av näringsämnen, i synnerhet när det gäller grupper med särskilda behov. I RuokaMinimi-slutrapporten konstateras att en förändring av kostvanorna kan lätta på några av de stora utmaningar som har med näring att göra, men samtidigt ge upphov till nya utmaningar.

I den finländska livsmedelspolitiken har man betonat frivilliga åtgärder i livsmedelsbranschen när det gäller att skapa en ansvarsfull livsmedelkedja. Forskningsprojektets resultat tyder på att det som stöd för åtgärderna i livsmedelsbranschen behövs gemensamt överenskomna offentliga mål och författningar samt effektiva kombinationer av kunskapsmässiga och ekonomiska styrmedel. Till exempel genom att allt mer beakta miljökriterier i näringsrekommendationerna kan man bidra till hållbarhet inom de offentliga måltidstjänsterna.

Stöden och beskattningen bör ses över

Offentlig styrning påverkar också prisbildningen för livsmedel. Jordbruksstödens och beskattningens sammantagna styrande effekter bör bedömas med tanke på klimatpåverkan och hälsoeffekter. Det är viktigt att effekterna av hälso- och miljöbaserad beskattning granskas tillsammans. Effekterna av olika skattemodeller bör dessutom bedömas med tanke på kostnader och ur en rättvisesynpunkt.

En sådan förändring av kostvanorna som ger klimatfördelar skulle revolutionera produktionsstrukturen inom jordbruket och livsmedelsekonomin. Livsmedelsekonomins produktionsvärde kan hållas på nuvarande nivå, men för att jordbrukets produktionsvärde ska hållas på nuvarande nivå krävs det att djurproduktionen inte helt och hållet upphör. Förändringen kräver investeringar i produktionen av vegetabiliska livsmedel och nya värdekedjor inom produktionen. Genom att rikta jordbruksstöd till ett mångsidigare utbud av växthusväxter kan man hjälpa jordbruksproduktionen att förnya sig.

Viktigt att fästa avseende vid kollagren i marken

Koldioxidutsläppen från åkermark är av avgörande betydelse när det gäller att minska kostens klimatpåverkan. Genom bättre hantering av koldioxidutsläppen från åkermark är det möjligt att effektivt minska kostens klimatpåverkan, särskilt när det gäller animalisk kost. Om antalet idisslare minskar i takt med att en köttfri kost blir allt vanligare, bör man fästa särskilt avseende vid mångsidigare odling, växtföljder och andra åtgärder som ökar kollagren i marken. Annars finns det risk att kollagren i åkermark fortsätter att minska och till och med börjar minska i snabbare takt.

Ytterligare information:

Merja Saarinen, specialforskare, Naturresursinstitutet, merja.saarinen(at)luke.fi, tfn 0295 326 506, Minna Kaljonen, specialforskare, Finlands miljöcentral, minna.kaljonen(at)ymparisto.fi, tfn 029 251 252, och Jyrki Niemi, professor, Naturresursinstitutet, jyrki.niemi(at)luke.fi, tfn 0295 326 390