Utredning: Användning och upptag av koldioxid medför betydande möjligheter för Finland

Teknik för avskiljning, användning och lagring av koldioxid erbjuder Finland betydande möjligheter att både uppnå målet om klimatneutralitet och skapa ny affärsverksamhet. Det krävs dock en starkare nationell styrning, en tydligare lagstiftningsmiljö och åtgärder för att säkerställa hållbarhet för att dessa lösningar ska kunna införas. Detta konstateras i den utredning som Teknologiska forskningscentralen, Finlands miljöcentral och Tyrsky-Konsultointi har utarbetat för statsrådet.

Utredningen ”Carbon dioxide use and removal – Prospects and policies” granskar nuläget och utsikterna för Finland när det gäller avskiljning, användning och lagring av koldioxid (carbon capture, utilisation and storage, CCUS) och koldioxidupptag (carbon dioxide removal, CDR). Utredningen beaktar den tekniska utvecklingens tillstånd, väsentliga teknikdemonstrationer, kommersiella projekt, marknadsutsikter samt den politik som påverkar införandet av teknik både i Europeiska unionen och i Finland.

Jämfört med Finlands totala utsläpp har tekniska kolsänkor en stor potential

Med tekniska sänkor avses teknikbaserade lösningar för koldioxidupptag. De uppstår när koldioxiden tas till vara direkt från atmosfären, indirekt från haven, eller när den binder sig till växande biomassa och lagras permanent. En förutsättning är också att de utsläpp som verksamheten medför är mindre än den lagrade koldioxidmängden. Användningen av koldioxid i kortlivade produkter kan bidra till att minska utsläppen genom att ersätta fossila råvaror, men den avlägsnar inte koldioxid ur atmosfären.

I Finland är merparten av industrins koldioxidutsläpp biobaserad. Dessa utsläpp uppstår både från fabriker inom skogsindustrin och från energianläggningar, inklusive avfallseldade kraftverk. Stora fossila utsläpp uppstår också inom oljeraffineringen, stålindustrin, cementtillverkningen och den kemiska industrin.

Enligt utredningen erbjuder dessa punktkällor, som ger upphov till omkring 40 miljoner ton CO2-utsläpp, intressanta möjligheter för att ta fram och införa teknik som grundar sig på avskiljning av koldioxid. Finlands intresse för tekniska lösningar för koldioxidupptag framhävs av möjligheten att delvis kompensera kolsänkan i skogarna som nyligen minskat. Främjandet av tekniska lösningar för upptag undanröjer dock inte behovet av att främja hållbarheten inom markanvändningssektorn.

Koldioxid kan lagras permanent i geologiska formationer, till exempel avlagringar av saltvatten på omkring en kilometers djup, eller genom att bindas till mineralprodukter. Baserat på en kartläggning av kommersiella projekt skulle geologisk lagring av biobaserad koldioxid möjliggöra det snabbaste och största införandet av tekniska sänkor i Finland på medellång sikt.

Det skulle vara nödvändigt att transportera koldioxiden från Finland med fartyg till de närmaste lagerområdena som främst fastställts i Nordsjön och Norska havet, men också närmare söder om Östersjön. I stor skala ligger lagringsteknik som baserar sig på mineralisering tills vidare på en lägre mognadsnivå, men i framtiden kan lagringspotentialen för metoder som använder gruvavfall nå upp till miljontals ton koldioxid i Finland.

Finlands biomassabiflöden möjliggör också en betydande potential för produktion av biokol. I Finland har kommersiella aktörer bildats kring tekniken. Biokolproduktionen måste dock konkurrera med annan användning av biflöden.

Strategiska riktlinjer för användning och upptag av koldioxid behövs

Avskiljning och lagring av fossil koldioxid som omfattas av utsläppshandeln styrs genom annan lagstiftning än lösningar för upptag av biobaserad koldioxid. Det finns inget direkt incitament i EU som liknar priset på utsläppsrätt för de senare upptagslösningarna, utan kommersiella lösningar har hittills grundat sig på en frivillig marknad för koldioxidupptag. Med tanke på det osäkra marknadsläget har investeringar i koldioxidupptag inte genomförts i den storleksklass på miljoner ton som skulle behövas.

Inom ramen för EU-lagstiftningen och nationella anvisningar kan tekniska sänkor dock redan delvis beaktas vid beräkningen av växthusgasbalansen inom ansvarsfördelningssektorn. För metoder som dessa uppstår således ett indirekt nationellt incitament genom ansvarsfördelningssektorns åtaganden att minska utsläpp och de kan vara av betydelse för uppnåendet av Finlands mål om klimatneutralitet.

Som slutsats i projektet rekommenderas att EU utreder målen för införandet av lösningar för koldioxidupptag, hur målen ska uppfyllas och vilken roll EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen ska ha för uppnåendet av målen.

Under projektet identifierades flera möjliga styrmedel som Finland kunde använda för att påskynda lösningarna för användning och upptag av koldioxid. Som politiska rekommendationer föreslås bland annat utarbetandet av en separat strategi, införandet av mål för koldioxidupptag i klimatlagen och inrättandet av ett rundabordsforum för att föra samman aktörer inom sektorn. Det skulle vara motiverat att genom ett finansieringsprogram stödja forskning, utveckling och försök som gäller lösningarna. Dessutom rekommenderas en utredning av ekonomiska incitament för att främja införandet av koldioxidupptag.

Mer information ges av: Lauri Kujanpää, projektsamordnare, Teknologiska forskningscentralen VTT Ab, tfn 050 542 7493, lauri.kujanpaa(at)vtt.fi och Juho Korteniemi, ordförande för projektets styrgrupp, ledande sakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn 0295 047 054

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.