Utredning: Utvecklingstrenderna på den frivilliga koldioxidmarknaden mest positiva för Finland

Det pågår stora omställningar på den frivilliga koldioxidmarknaden. I en ny rapport identifieras och analyseras sex möjliga utvecklingsriktningar för den frivilliga CO2-marknaden och deras konsekvenser för Finland.

Utredningen fokuserade på frivilliga klimatinsatsers roll och den internationella referensramen för koldioxidmarknaden. Enligt utredningen har de nya utvecklingstrenderna för marknaden snarast en positiv effekt på Finlands uppnående av de nationella klimatmålen och på minskningen av nettoutsläppen globalt. Utvecklingen av den inhemska koldioxidmarknaden är ändå beroende av att de som köper och säljer koldioxidkrediter kan lita på att marknaden följer gemensamma och konstanta spelregler för kvalitetssäkringen och användningen av krediter och påståendena om dem.

Den nya EU-regleringen av koldioxidmarknaden och frivilliga internationella initiativ utvecklas i snabb takt. Hur efterfrågan och utbud av klimatkrediterna utvecklas och möts på marknaden beror på evolutionen av påståendena om klimatkrediterna och av kvalitetsregleringen och de frivilliga initiativen gällande dem samt på införandet av bästa praxis på marknaden. Med tanke på CO2-marknadens funktion är det avgörande att strängare reglering ger upphov till tillförlitliga utsagor samt högkvalitativa och transparent producerade klimatkrediter. Påståendena om användningen av klimatkrediter kan delas in i två huvudgrupper, nämligen påståenden om klimatkompensation respektive klimatnytta.

Analys av hur ändringar i lagstiftningen och självregleringen påverkar den frivilliga koldioxidmarknaden

De senaste åren har unionslagstiftning och frivilliga normer och riktlinjer syftat till att göra påståendena om klimatkrediter i reklam blir tydligare och införa god praxis. Våren 2024 infördes genom unionslagstiftningen bland annat ett förbud mot att marknadsföra produkter med påståenden om klimatkompensation via krediter (t.ex. ”klimatneutral produkt”). I förhandlingarna om EU-direktivet mot grönmålning diskuteras påståenden om både klimatkompensation och klimatnytta och till direktivet kommer att fogas nya krav på påståenden som bygger på klimatkrediter. EU:s nya certifieringsramverk för upptag och infångning av koldioxid (CRCF) fastställer reglerna och ramarna för certifieringen av kolupptag inom EU och vissa utsläppsminskningar inom markanvändningssektorn som koldioxidkrediter. Dessutom krävs ska företagen enligt det nya direktivet om hållbarhetsrapportering (CSRD) lämna transparent rapportering om användningen av klimatkrediter och klimatmålens överensstämmelse med Parisavtalet.

”Det kommer allt mer EU-reglering av klimatpåståenden som bygger på koldioxidkrediter. Företagen bör redan vara insatta i rapporteringskraven gällande klimatpåståenden och klimatkrediter bland annat genom kraven i EU-direktivet om hållbarhetsrapportering”, säger projektets ledare Anna Laine från Gaia Consulting.

Till betydande internationella initiativ inom självreglering hör bland annat Integrity Council for the Voluntary Carbon Market (ICVCM), som från och med början av 2024 har utvärderat certifieringsprogram och projektkategorier mot initiativets egna kvalitetskriterier för koldioxidkrediter (Core Carbon Principles). Viktiga initiativ gällande påståenden är företagskoden VCMI från 2023 och riktlinjerna av SBTi och Gold Standard från 2024, vilka främjar företags frivilliga klimatinsatser utanför organisationernas värdekedjor. De här insatserna behöver inte nödvändigtvis basera sig på klimatkrediter.

Sex möjliga utvecklingsriktningar för koldioxidmarknaden

I projektet identifierades sex möjliga utvecklingsriktningar för koldioxidmarknaden, beroende på utvecklingen av regleringen och marknaden. Utvecklingsriktningarna var att påståenden om klimatnytta blir vanligare, att påståenden om klimatneutrala produkter minskar, att påståenden om klimatneutralitet på organisationsnivå enligt bästa praxis blir vanligare, att påståenden som inte hänför sig till klimatkrediter blir vanligare, att nettonollmål blir vanligare och att klimatkrediternas egenskaper differentieras beroende på hur beständiga de är. De här trenderna kan vara delvis parallella och de utesluter inte varandra.

Med tanke på Finlands uppnående av klimatmålen vore det viktigt att öka dels utsläppsreducering inom företagens värdekedja, dels såväl klimatinsatser utanför värdekedjan genom köp av krediter och insatser som inte bygger på klimatkrediter. Den bästa kombinationen av utvecklingsriktningar med tanke på uppnåendet av Finlands nationella klimatmål är en ökning av påståenden om klimatnytta som bygger på finländska företags nettonollmål och inhemska klimatkrediter och som tillgodoräknas Finland. Med tanke på reducering av de globala nettoutsläppen är den bästa kombinationen en ökning av sådana klimatneutralitets- och nettonollmål och påståenden om klimatnytta utifrån organisationerna bästa praxis, som minskar ambitionsklyftan mellan staternas mål och utsläppsbanan mot 1,5-gradersmålet enligt Parisavtalet. Denna utveckling bromsas dessvärre upp av att staterna vill räkna de nationella reduceringsresultaten primärt in i sina nationella mål.

I Finland pågår redan flera utsläppsreducerande insatser som syftar till att generera klimatkrediter för den frivilliga koldioxidmarknaden. De lösningar som används fokuserar främst på naturbaserade metoder för att öka skogens och jordbruksmarkens kapacitet till upptag och infångning av koldioxid från atmosfären. Utöver naturbaserade metoder utgör tekniska avskrivningar möjliga lösningar för Finland att åstadkomma koldioxidreducering. Å andra sidan ses den frivilliga marknaden i nuläget som en alltför osäker väg för organisationer att genomföra så stora investeringar som krävs för de tekniska avskrivningarna. Staten kan medverka till att stabilisera marknaden, till exempel genom att tillhandahålla aktörerna lättillgänglig information om marknadsutvecklingen och öka kännedomen om påståendet om klimatnytta.

Publikationen har producerats av Gaia Consulting som är ett företag inom Sweco, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT, Perspectives Climate Group GmbH och Laininen Law.

Mer information: Anna Laine, projektledare, Gaia Consulting Oy, tfn 050 513 1260, [email protected], Iris Mäntylä, expert, Gaia Consulting Oy, tfn 050 442 9633, [email protected] och Jani Laturi, äldre skogsekonom, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT, tfn 040 547 4354, [email protected]

Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2023. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.