Undersökning: Tjänsterna och förmånerna för arbetslösa beaktar inte tillräckligt människornas olika situationer
Det finländska sociala trygghetssystemet är omfattande ur ett europeiskt perspektiv och uppmuntrar till sysselsättning. Utmaningen med systemet är att samordna förmånerna och tjänsterna så att de erbjuder meningsfulla och rättidiga servicestigar för alla arbetslösa.
Det är resultatet av undersökningsrapporten Eri poluilla työllisyyteen (Olika stigar mot sysselsättning) där man utredde problemen med att samordna utkomstförmånerna och tjänsterna för den arbetsföra befolkningen i Finland. I undersökningen jämfördes socialtrygghetssystemen i Finland, Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien och utreddes hur de utmaningar som är typiska för Finland har tacklats i andra länder. Målet med undersökningen var att hitta lösningsmodeller för att svara mot de hinder som ligger i vägen för sysselsättning.
Projektet samordnades av Helsingfors och Tammerfors universitet och genomfördes i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd och Stockholms universitet.
Starka ekonomiska incitament för deltidssysselsättning i Finland
Enligt de exempelberäkningar som gjordes i undersökningen klarar sig det finländska skatteförmånssystemet bra jämfört med övriga länder. I jämförelse med Sverige, Danmark, Nederländerna och Storbritannien är de arbetslösas inkomstnivå hög i förhållande till medellönen och de ekonomiska incitamenten för sysselsättning på heltid ligger på samma nivå som i de övriga länderna.
”Det finländska skatteförmånssystemet skapar helt klart starka ekonomiska incitament för sysselsättning på deltid jämfört med referensländerna. Detsamma gäller dock inte de ekonomiska incitamenten för att öka deltidsarbetet eller uppmuntra till en övergång från deltidsarbete till arbete på heltid,” konstaterar specialforskare Joonas Ollonqvist vid Institutet för hälsa och välfärd.
I utredningen framgick även att skillnaderna mellan länderna är överraskande små och att den största variationen beror på den arbetslösas situation. I regel har de som får inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa högre inkomstnivå och sämre ekonomiska incitament för sysselsättning på heltid. Dessutom har ensamförsörjare högre inkomstnivå än ensamboende i samma situation. I undersökningen utreddes dock inte hur tillräcklig arbetslösas inkomstnivå i jämförelseländerna är.
De arbetslösas rättigheter, skyldigheter och serviceutbud varierar
I samtliga länder strävar man efter att främja sysselsättningen genom att samordna arbetslöshets-, social-, hälso- och rehabiliteringstjänsterna. Samordningen av förmåner och tjänster är dock svårt och man har inte hittat en optimal lösning i något land i Europa, konstaterar Minna van Gerven, professor vid Tammerfors universitet och projektledare.
”Socialtrygghetssystemet i olika länder ger tydliga ramar för arbetslösas rättigheter och skyldigheter, men inom servicesystemet fullbordas dessa inte på ett sätt som lämpar sig för alla”.
Enligt undersökningen finns det klara skillnader mellan olika grupper av långtidsarbetslösa när det gäller vilka tjänster som erbjuds dem och i vilken utsträckning. Mest investerar man i unga och arbetslösa som inte har hamnat allt för långt från arbetsmarknaden. Ett kritiskt skede är övergången från inkomstrelaterat utkomstskydd till minimiskydd. I det här skedet försämras den arbetslösas rätt till förmåner och skyldigheterna skärps i alla länder. Serviceutbudet beror ofta på vilka resurser den aktör som ansvarar för tjänsterna har till sitt förfogande och rätten till service är inte samma som till förmåner.
Mångsidiga stigar som lösning på samordningen av tjänster och förmåner
I undersökningen identifierades olika stigar till sysselsättning: sysselsättnings-, utbildnings- och rehabiliteringsstigar. I några länder noterades även servicestigar som siktar på delaktighet och social integration där sysselsättning inte var det primära målet utan strävan var att främja människornas funktionsförmåga och aktivitet.
I Finland är målet med servicen att främja sysselsättningen eller uppmuntra till en examensinriktad utbildning, även om långtidsarbetslösas stig till sysselsättning kan vara mycket lång. Enligt undersökningen kan Finland lära sig av systemen med mångsidigare stigar i de övriga länderna där man identifierar fler än ett huvudmål för den arbetslösa, dvs. att få sysselsättning snabbt på den öppna arbetsmarknaden. Mångsidigare servicestigar skapar möjligheter att erbjuda arbetslösa olika former av verksamhet mer flexibelt än i dag. Det förutsätter att främjandet av delaktighet är ett offentligt uttalat mål inom socialtrygghetssystemet även för personer i arbetsför ålder.
Lärdomar för socialtrygghetsreformen
Slutsatsen i undersökningen är att man i lösningsmodellerna för socialtrygghetsreformen bör beakta tvärsektoriella lösningar för socialtrygghetsförmåner och tjänster där den arbetsföra personens individuella situation beaktas. I praktiken leder det till utmaningar när det gäller att hitta balans mellan en jämlik lagstiftning och skräddarsydda tjänster för individen inom socialtrygghetssystemet. Ett rättvist socialtrygghetssystem kräver såväl flexibilitet som prövning, eftersom alla arbetsföra i princip befinner sig i olika situationer i förhållande till arbetsmarknaden. Ett smidigt genomförande av socialtryggheten är en avgörande del av socialtrygghetssystemet och genomförandet bör förnyas aktivt i samband med utvecklingen av socialtrygghetssystemet.
Publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.
Mer information: professor Minna van Gerven, Tammerfors universitet, tfn 0294 528 228, minna.vangerven(at)tuni.fi och socialråd Markus Seppelin, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 217, markus.seppelin(at)gov.fi
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
