Utredning: Till lagen om distributionsskyldighet bör fogas ett kompensationssystem för el för transport men i övrigt ligger lagen i linje med kraven i det uppdaterade direktivet
Finlands nuvarande distributionsskyldighet på 34 procent för förnybara drivmedel år 2030, i kombination med flyg- och sjötrafikens egna minimiskyldigheter i fråga om förnybara drivmedel, överskrider klart de höjda målnivåer som EU avtalat om. I sin utredning undersökte AFRY Management Consulting ändringsbehoven i lagen om distributionsskyldighet som gällde vid ingången av 2023 och som uppkommer när RED III-direktivet träder i kraft.
Uppdateringen av direktivet om förnybar energi (RED III-direktivet) medför endast små direkta ändringsbehov i lagen om distributionsskyldighet, av vilka de viktigaste är skyldigheten att uppfylla en minimiandel i fråga om RFNBO-drivmedel (det vill säga elektrobränslen) och ett kompensationssystem för offentligt laddad förnybar el för transport.
Undersökningen blev klar sommaren 2023 så i den har inte det nya regeringsprogrammets skrivningar om distributionsskyldighet eller åtgärder för utsläpp från trafiken beaktats. Ett centralt resultat av utredningen var att uppdateringen av direktivet inte medför några betydande merkostnader för bränsleanvändarna, när man beaktar den nationellt redan höga åtagandenivån på 34 procent år 2030. Nationella tilläggsåtgärder i fråga om distributionsskyldigheten som stöder elektrifieringen av trafiken eller förbrukningen av elektrobränslen skulle höja kostnaderna betydligt utan direkta utsläppsminskningar.
För offentlig laddning av elbilar bör det i Finland införas ett kompensationssystem som anses höja bränslepriserna, även om utsläppen från trafiken inte minskar. Detta beror på att ett införande av ett kompensationssystem kräver en höjning av den nuvarande nivån på distributionsskyldigheten på 34 procent för att utsläppen från trafiken inte ska öka. Detta höjningsbehov kommer att höja bränslepriserna, eftersom distributörerna har bedömts prissätta fullgörandet av skyldigheten till konsumenterna enligt marginalkostnaderna, inte enligt genomsnittskostnaden för skyldigheten. Därför ansågs en utvidgning av kompensationssystemet för trafikelektricitet från offentlig laddning till buss- och lastbilar eller samtlig eltrafik vara en dyr lösning utan direkta utsläppsminskningar.
Distributionsskyldigheten ska kompletteras med en separat minimiandelsskyldighet för RFNBO, det vill säga elektrobränslen, som en del av tilläggsskyldigheten för avancerade förnybara drivmedel. Ändringen av direktivet skulle kräva en minimiandelsskyldighet på cirka 0,3–0,5 procent för att Finland ska uppnå en andel på 1 procent inom hela trafiksektorn med beaktande av olika koefficienter för RFNBO-bränslen.
Rapporten har tagits fram inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2022.
Ytterligare information: Esa Sipilä, Senior Principal, AFRY Management Consulting Oy, tfn 050 412 0839, esa.sipila(a)afry.com och Harri Haavisto, specialsakkunnig, arbets- och näringsministeriet, Energiavdelningen/förnybar energi, tfn 029 504 7059, harri.haavisto(a)gov.fi
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
