Undersökning: Många nya produkter inom bioekonomin skulle behöva reglering till stöd för sin konkurrenskraft
För att nya produkter inom bioekonomin ska komma in på marknaden kan det behövas draghjälp från klimat- eller miljölagstiftning, visar en undersökning genomförd av Pellervo ekonomiska forskningsinstitut och Naturresursinstitutet. För många produkter är problemet deras svaga prismässiga konkurrenskraft. Dessutom upplevdes det vara svårt att få finansiering för anläggningsinvesteringar i pilotskala. I undersökningen granskades fyra värdekedjor inom bioekonomin.
”Vid granskningen av de värdekedjor som fungerade som exempel framkom svårigheter som förekommer när det gäller att uppnå potentiellt mervärde. Efterfrågan på produkter inom bioekonomi påverkas ofta exempelvis av klimatpolitiken som, förutsatt att den är tillräckligt stram och omfattande, kan vara en central drivkraft för att skapa en marknad för många produkter”, säger Jussi Lintunen, biträdande professor vid Naturresursinstitutet.
Undersökningen ger beslutsfattare information om potentiellt värdeskapande inom bioekonomin och om hinder för bioekonomins utveckling. I den granskades värdekedjorna för biokol, biogas, sidoströmmar från fiskodling samt textilfibrer. I granskningen inkluderades produkternas mervärde, miljökonsekvenser, flaskhalsar och hinder för skalning av affärsverksamheten samt allmänt främjande av bioekonomi.
Flaskhalsarna och hindren för skalning av affärsverksamheten inom bioekonomin är enligt intervjuerna genomförda i undersökningen och en intressentworkshop i regel förknippade med marknaden för slutprodukter, finansieringen och kompetensen.
Produkterna har ofta svag konkurrenskraft
Marknadstillträdet för de nya produkter inom bioekonomi som granskades i projektet begränsas särskilt av deras svaga prismässiga konkurrenskraft. Det uppstår ingen efterfrågan på denna typ av produkter på marknadsmässiga villkor, eftersom konsumenterna och företagen vanligen inte är villiga att betala ett högre pris för att en produkt är miljövänlig. Här skulle lagstiftning kunna vara till hjälp, exempelvis om miljöskatter påförs på produkter som är mer skadliga för miljön.
”Såväl den nationella regleringen som regleringen på EU-nivå har redan tagit steg i denna riktning, men ytterligare åtgärder behövs. Konkurrenskraften hos produkter inom bioekonomi kan dock inte basera sig enbart på reglering, utan de behöver även vara konkurrenskraftiga till sina egenskaper”, säger Emilia Gråsten, ekonom vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut.
De granskade värdekedjorna kräver också avsevärda investeringar i utrustning och förbrukar vanligen mycket el- och värmeenergi i sina processer, varför en förutsättning för konkurrenskraft är att utsläppsfri energi fås till ett rimligt pris.
Stora utmaningar med att få finansiering för pilotprojekt
Ur finansiärernas synvinkel bör regleringen och stödpolitiken vara så förutsebar som möjligt och ständiga förändringar bör undvikas.
Privata investerare förhåller sig avvaktande till nya projekt inom bioekonomi, eftersom de är förknippade med tekniska och kommersiella risker. Projekt i pilotskedet har avsevärda utmaningar med att få finansiering särskilt vid övergång från forsknings- och utvecklingsskedet till kommersiell produktion. Detta fördröjer projektens framskridande och internationalisering.
Många investerare har kortsiktiga avkastningskrav, som inte alltid går ihop med långsiktiga utvecklingsprojekt inom bioekonomin. Dessutom är de finländska fonderna vanligen för små för att göra stora investeringar. Som lösning betonades behovet av att hitta nya och mer flexibla finansieringsalternativ än för närvarande för att utveckla bioekonomin.
Finland kan ha olika roller i olika värdekedjor
I de olika skedena av värdekedjan skapas mervärde av olika omfattning. Till exempel i fråga om textilier skapas mer mervärde vid tillverkning av tyg och kläder än vid tillverkning av textilfibrer. Finlands komparativa fördel finns dock inom fibrer. Vid utveckling av nya tekniker och produkter är det bra att notera att denna inte alltid leder till kommersiell produktion i Finland.
”I vissa värdekedjor kan det vara så att Finlands roll ligger i att utveckla tekniker, medan själva produktionen delvis eller helt sker någon annanstans. Att tillverka utrustning för den globala marknaden kan också vara mycket mer omfattande än enbart för inhemskt bruk”, säger Matti Valonen, skogsekonom vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut.
Den forskning och produktutveckling som krävs för att utveckla bioekonomin förutsätter att den nuvarande kompetensen stärks genom att öka företags- och högskolesamarbetet över sektorsgränserna. För att genomföra investeringar i produktion krävs i sin tur övergripande kunskap om värdekedjan och internationell säljkompetens. Företagsintervjuer visar dock att den nödvändiga kompetensen inom processkemi och investeringar håller på att avta.
Lång väg mellan idé och kommersialisering
”Resultaten visar att vägen mellan teknisk idé och kommersiell produkt är lång. Hos företag betonas särskilt problemen i pilotskedet. Å andra sidan avspeglas avsaknad av mervärde hos kundens slutprodukt i form av ett för lågt pris för producenten. Detta är ett hinder för att marknaden för nya tekniker och produkter inom bioekonomi ska växa”, säger Jani Laturi, ledare för projektet BAKKES vid Pellervo ekonomiska forskningsinstitut.
Med tanke på hur effektiva de offentliga stöden och de övriga styrmedlen är, vore det nödvändigt att tydligt särskilja vilketdera delområde inom bioekonomin som stödet ska gå till: utveckling av teknik eller användning av förnybara naturresurser för industriell produktion. Vid genomförande av den bioekonomiska strategin bör man även fundera på om det överhuvudtaget är nödvändigt att främja forsknings- och utvecklingsverksamhet inom bioekonomin separat från andra tekniker och sektorer.
Utvecklingsstödet bör riktas till tekniker som har kompetenspotential i Finland och vars genombrott skulle medförda avsevärda spridningseffekter och miljöfördelar samt som har ekonomisk potential.
Rapporten Uudet tuotteet biotalouden arvonlisän kestävän kasvun lähteenä (Nya produkter som källa till högre mervärde av bioekonomin på ett hållbart sätt) är slutrapporten för projektet Hållbart ökande mervärdet av bioekonomin i Finland (BAKKES). Detta projekt för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet genomfördes av Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT och Naturresursinstitutet Luke.
En bakgrundsfaktor till undersökningen är Finlands ambitiösa mål att vara ett koldioxidneutralt samhälle senast 2035. Detta förutsätter en övergång till mer hållbara ekonomiska modeller där bioekonomin anses ha en central roll. Målet med den nationella bioekonomiska strategin 2022–2035 är att öka bioekonomins mervärde genom att utnyttja många olika ekosystemtjänster.
Mer information: Jani Laturi, äldre skogsekonom, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut, tfn 040 547 435, [email protected] och Jussi Lintunen, biträdande professor, Naturresursinstitutet, tfn 029 532 2569, [email protected]
Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2023. Informationsleverantörerna ansvarar för innehållet i de rapporter som publiceras i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, och innehållet representerar inte nödvändigtvis statsrådets uppfattning. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv/framsida
