Undersökning ger rekommendationer om uppskattning av sysselsättningseffekter under byggandet av transportinfrastruktur

Transportinfrastrukturprojekt har traditionellt betraktats som effektiva metoder inom stabiliseringspolitiken. Byggandet av infrastruktur ökar dock inte normalt sysselsättningsgraden på det nationella planet bland annat för att det inom anläggningsverksamheten snarare finns ett under- än ett överutbud på arbetskraft. Det är slutsatsen i en forskningsrapport som publicerades den 8 april 2022.

Utgångspunkten för projektet var ett behov att utveckla den systematiska uppskattningen av transportinvesteringars sysselsättningseffekter under byggtiden genom att fastställa en teoretisk, metodisk och forskningsbaserad referensram för den. Inom projektet analyserades brutto- och nettosysselsättningseffekterna under byggandet av transportinfrastruktur och deras samband med ekonomiska och branschspecifika konjunktursvängningar samt trafikprojektens egenskaper. Bruttosysselsättningseffekterna beskriver den efterfrågan på arbetskraft som beror på genomförandet av ett projekt. Vid uppskattning av nettosysselsättningseffekterna beaktas undanträngningseffekten på befintliga arbetstillfällen.

I undersökningen gjordes inom referensramen en utvärdering i efterhand av sysselsättningseffekterna av tre olika trafikledsinvesteringsobjekt. Exempelprojekten bestod av Äänekoski-banan, Riksväg 8 Pyhäjoki–Limingo samt vägprojekten inom reparationsskuldsprogrammet för trafiknätet 2016–2018. Inom exempelprojekten uppskattades bruttobehovet av arbetsinsatser med en arbetsinsatskoefficient, en input-outputmodell och en beräkningsbar generell jämviktsmodell. Nettosysselsättningseffekterna uppskattades med hjälp av en beräkningsbar generell jämviktsmodell med hypotesen att arbetsmarknaden är regional eller nationell.

Att bygga transportinfrastruktur skapar sysselsättning men ökar inte sysselsättningen

Det bruttobehov av arbetsinsatser som följer av ett byggprojekt består av ett direkt arbetsinsatsbehov och ett indirekt arbetsinsatsbehov bakåt och framåt. Det direkta arbetsinsatsbehovet under byggandet av en investering i transportinfrastruktur uppstår på byggarbetsplatsen. Det indirekta arbetsinsatsbehovet för investeringen bakåt uppstår inom de sektorer där man tillverkar sådana produkter och tjänster som behövs vid byggandet. Tack vare arbetskraften och mellanprodukterna sprids arbetsinsatsbehoven ut över samhällsekonomin till olika sektorer och områden. En del av lönerna till dem som sysselsätts på byggarbetsplatser och inom mellanproduktstillverkningen kanaliseras till konsumtion och skapar konsumentefterfrågan inom hela ekonomin. Genom konsumentefterfrågan uppstår byggsektorns indirekta arbetsinsatsbehov framåt.

För att utreda nettosysselsättningseffekten behövs en jämförelsesituation, dvs. efterfrågan, utbud och sysselsättning inom ekonomin i en situation där det undersökta projektet inte genomförs. Nettosysselsättningseffekten är differensen mellan bruttobehovet av arbetsinsatser och jämförelsesituationens sysselsättning. Om alla personer som projektet sysselsätter inom olika sektorer och områden vore arbetslösa utan projektet, skulle nettoeffekten vara densamma som bruttobehovet av arbetsinsatser. Om alla personer som projektet sysselsätter däremot har ett jobb till exempel på en annan byggarbetsplats utan det undersökta projektet, ökar projektet inte nettosysselsättningen alls. Sysselsättningen inom projektet uppstår då på bekostnad av andra projekt och genom att tränga undan deras sysselsättande effekt.

Inom litteraturen finns endast ett fåtal undersökningar och analyser av sysselsättningseffekterna under byggandet av infrastrukturinvesteringar i och med att det funnits ett större intresse för effekterna av användningen av färdig infrastruktur. I utvecklade ekonomier ökar transportinfrastrukturprojekt inte i allmänhet sysselsättningsgraden under byggtiden, utan nettosysselsättningseffekten kan rentav vara negativ.

I framtiden bör en uppskattning av arbetsinsatsbehovet under byggtiden göras inom transportinfrastrukturprojekt

Det är inte motiverat att studera transportinfrastrukturinvesteringar som en metod inom stabiliseringspolitiken. Däremot kan en redovisning av projektets arbetsinsatsbehov som läggs fram parallellt med kostnadsförslaget ha två fördelar. För det första placeras projektets sysselsättningseffekt under byggtiden då i rätt kontext, dvs. som ett arbetsinsatsbehov som beror på investeringens storlek. För det andra kan en uppskattning av arbetsinsatsbehovet vara en praktisk uppgift när man planerar tidpunkten för trafikledsprojekt i olika områden. Det rekommenderas att en uppskattning av arbetsinsatsbehovet inkluderas i projektbedömningen av trafikledsinvesteringar som en närmare analys i anslutning till kostnadsförslaget. Uppskattningen kan göras enkelt med statistiska koefficienter. Beskrivningen av arbetsinsatsbehovet påverkar inte bedömningen av projektets lönsamhet.

En sammanlagd analys av arbetsinsatsbehovet för planerade eller i budgeten anvisade transportinfrastrukturinvesteringar är motiverad även till exempel inom den riksomfattande trafiksystemplanen och det investeringsprogram som utarbetas utifrån den. Arbetsinsatsbehovet är en viktig uppgift när man uppskattar till exempel om det finns tillräckligt med planerare och byggarbetare i landet för att genomföra de planerade projekten eller om det behövs åtgärder för att öka utbudet på arbetskraft.

Rapporten om sysselsättningseffekterna under genomförandet av transportinfrastrukturprojekt har genomförts inom ramen för statsrådets utrednings- och forskningsplan 2021. Undersökningen genomfördes av Ramboll Finland Oy, Jyväskylä universitet och Merit Economics.

Mer information: Sakkunnig Heikki Savikko, Ramboll Finland Oy, tfn 040 124 1194, [email protected] samt specialsakkunnig Juha Tervonen, kommunikationsministeriet, tfn 050 590 0966, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.