Rapport: Sociala grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter utgör inga principiella hinder för reformen av den sociala tryggheten
Den rätt till social trygghet som grundlagen garanterar, de övriga bestämmelserna om grundläggande rättigheter i grundlagen och de människorättskonventioner som är bindande för Finland ställer endast ramvillkoren för en reform av det sociala trygghetssystemet. De sociala grundläggande rättigheterna och mänskliga rättigheterna kräver inte egentligen ett system för social trygghet som motsvarar det nuvarande systemet – det väsentliga är att lagstiftningen innehåller garantier för att de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ska kunna förverkligas så fullt ut som möjligt. Så konstateras det i en undersökningsrapport för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, som publicerades den 28 februari.
I rapportens första del beskrivs grundlagsutskottets utlåtandepraxis i fråga om de grundläggande sociala rättigheterna i 19 § i grundlagen. I den andra delen jämförs de grundläggande sociala rättigheterna och minimiskyddssystemen i sex europeiska länder – Nederländerna, Frankrike, Sverige, Tyskland, Danmark och Förenade kungariket – med varandra och i förhållande till Finland. Den tredje delen av rapporten innehåller en bedömning av de modeller som granskats i rapporten från arbetsgruppen för utredning av alternativa sätt att ordna social trygghet (en enda grundskyddsförmån, basinkomst och ett socialkonto) med hänsyn till 19 § i grundlagen och andra enskilda grundläggande rättigheter.
Alternativa sätt för att ordna social trygghet ger upphov till olika konstitutionella frågor
De alternativa sätten för ordnandet som utvärderades som en del av arbetet vid kommittén för social trygghet – basinkomst, ett socialkonto och en enda grundskyddsförmån – avviker tydligt från varandra. Därför är också de därmed sammanhängande konstitutionella frågorna delvis av olika slag. En basinkomst skulle göra utkomstskyddssystemet betydligt tydligare, men å andra sidan skulle bland annat fastställandet av den personkrets som ska omfattas av tillämpningsområdet medföra utmaningar: vem ska ha rätt till basinkomsten och under vilka förutsättningar. Modellen med socialkonto bör i sin tur granskas i synnerhet med tanke på egendomsskyddet enligt 15 § i grundlagen. Genomförandet av en enda grundskyddsförmån skulle konstitutionellt sett vara enklast, eftersom den inte nödvändigtvis skulle innebära någon större förändring av villkoren för beviljandet av de nuvarande förmånerna som sammanställs i den – eller åtminstone skulle riskbaseringen vad gäller förmånerna hållas oförändrad. Kommittén för social trygghet förespråkar i sitt mellanbetänkande en utredning av en enda grundskyddsförmån som nästa steg i reformen av den sociala tryggheten.
Krav på prestation för social trygghet i andra länder
Den nationella socialpolitiken och de konkreta sätten att ordna den sociala tryggheten är sällan unika. I historien har man i andra länders system sökt efter en modell för att utveckla systemet för den sociala tryggheten. I de länder som granskades i projektet skiljer sig minimiskyddsförmånerna för Nederländerna, Frankrike och Danmark från Finlands förmåner genom att syftet med de krav som ställts för att få dem inte enbart är att integrera förmånstagaren på arbetsmarknaden, utan de syftar också i högre grad till en social integration av individerna i samhället. För att få utkomstskyddsförmån kan en person till exempel åläggas att ta emot olika sociala tjänster eller delta i allmännyttiga aktiviteter. I rapporten framförs att en sådan integrerande social trygghet i konstitutionellt hänseende i vissa avseenden kan vara möjlig även i Finland.
Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2021.
Mer information: Toomas Kotkas, projektledare, professor i offentlig rätt, Helsingfors universitet, tfn 050 3407013, [email protected] och Henna Huhtamäki, ordförande för projektets styrgrupp, direktör, social- och hälsovårdsministeriet, tfn 0295 163 072, [email protected]
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
