Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning visar att den lag som reglerar hjälpen till offer för människohandel inte fungerar
Diskrimineringsombudsmannen, som är nationell rapportör i frågor som rör människohandel, har tillsammans med Europeiska institutet för kriminalpolitik (HEUNI) utrett hur väl människohandelsoffrens rätt att få hjälp i Finland tillgodoses. Enligt utredningen är en central utmaning hur man ska hjälpa människohandelsoffer som bott i kommunen i en längre tid.
Utredningen visar att klient- och myndighetsarbetet i förläggningen i Joutseno fungerar väl. Också i kommunerna får offren hjälp av aktörer med god yrkesetik. Av utredningen framgår det dock att den myndighetshjälp som erbjuds inom ramen för hjälpsystemet för människohandelsoffer inte når alla dem som behöver hjälp. Situationen är särskilt svår i kommunerna. Det kommunala social- och hälsovårdsväsendet känner inte till lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (mottagningslagen), och människohandelsoffrens särställning som mottagare av service tillgodoses inte i kommunerna. Människohandelsoffren får inte alltid den service som de enligt lagen är berättigade till. Bland offren finns även finska medborgare som hör till majoritetsbefolkningen.
Utredningen visar också att det i Finland finns personer som trots sitt behov av hjälp i människohandelsfrågor inte får tillräckligt med hjälp från hjälpsystemet. Antingen söker de sig inte till myndigheter eller också får de inte tillgång till den hjälp som finns. En del människohandelsoffer utesluts från hjälpsystemet exempelvis till följd av att brottsrubriceringen eller åtalet har ändrats.
En del offer söker sig över huvud taget inte till myndigheter för hjälp. Till hjälpsystemet hänvisas till exempel nästan inga sådana offer för sexuella övergrepp som har blivit offer för människohandel i Finland. En viktig orsak enligt utredningen är att det till följd av lagstiftningen och tillämpningen av lagstiftningen har uppstått en stark koppling mellan hjälpen till människohandelsoffer och straffprocessen. Enligt utredningen ser kopplingen ut att ha blivit starkare efter den lagändring som trädde i kraft 2015. I utredningen konstateras det att aktörerna inom straffrättssystemet själva har föreslagit att hjälp ska kunna erbjudas inom ramen för hjälpsystemet oberoende av hur straffprocessen framskrider.
I utredningen ges också flera rekommendationer. De viktigaste gäller en speciallag om hjälp till offer för människohandel, en anvisning till kommunerna om hur lagen ska tillämpas och bättre verksamhetsförutsättningar för frivilligorganisationer.
Bestämmelser om hjälp till offer för människohandel finns i mottagningslagen. Utredningen baserar sig på ett omfattande material med handlingar och intervjuer. Materialet omfattar bland annat 66 klientanteckningar som gäller hjälp till människohandelsoffer. Dessutom har man intervjuat 83 experter som på olika håll i Finland arbetar mot människohandel.
Utredningen om hur väl den lagstiftning som gäller identifiering av och hjälp till offer för människohandel fungerar har gjorts inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2017. Utredningen har gjorts av Maija Koskenoja, Natalia Ollus, Venla Roth, Minna Viuhko och Laura Turkia.
Mer information om statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet finns på tietokayttoon.fi.
Ytterligare information: Venla Roth, överinspektör, diskrimineringsombudsmannens byrå, [email protected], tfn 0295 666 807 och Minna Viuhko, forskare, Europeiska institutet för kriminalpolitik, [email protected], tfn 0295 665 288
