Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Studie: Miljötillståndsförfarandet kan utvecklas för att bidra till att bromsa klimatförändringen

Enligt en studie som publicerades den 1 juni är det möjligt att integrera minskningen av växthusgasutsläppen med bestämmelserna i miljöskyddslagen, men bestämmelserna ska beredas noggrant för att undvika oönskade sidoeffekter.

I studien, som genomförts av Finlands miljöcentral och Östra Finlands universitet, utreddes hur klimateffekterna kan knytas till miljöskyddslagen och miljötillståndsförfarandet samt hur man kan analysera effekterna av olika regleringsalternativ. I den nuvarande miljöskyddslagen finns inga bestämmelser om att minska utsläppen av växthusgaser.

Enligt forskarna bör man gå varsamt fram när man förnyar bestämmelserna och beakta utvecklingskostnaderna för EU:s klimatbestämmelser, i synnerhet de eventuella ändringarna i utsläppshandelsdirektivet och industriutsläppsdirektivet. I den eventuella fortsatta beredningen av bestämmelserna gäller det att i närmare detalj utreda flera rättsliga detaljer och effekterna av lagstiftningsändringarna.

Flera alternativ för att utveckla regleringen

Inom arbetet analyserades fyra regleringsalternativ för att utveckla miljöskyddslagen:

1. bedömning av klimateffekterna inom ramen för miljötillståndsförfarandet,
2. utfärdande av tillståndsvillkor om klimateffekterna,
3. klimateffekterna som ett villkor för tillstånd och
4. justering av de allmänna bestämmelserna i miljöskyddslagen.

Om de allmänna bestämmelserna ses över innebär det att klimateffekterna knyts till miljöskyddslagens bestämmelser om energieffektivitet, beaktandet av vissa planer, verksamhetsutövarens skyldighet att vara konsekvensmedveten samt skyldigheten att förebygga och begränsa förorening av miljön.

När det gäller att knyta klimateffekterna till miljöskyddslagen är det enligt forskargruppen lättast att börja med de allmänna bestämmelserna (alternativ 4). De övriga alternativen innebär att klimateffekterna måste behandlas separat inom tillståndsförfarandet.

Om klimateffekterna ska behandlas separat inom tillståndsförfarandet är det enklaste alternativet bedömningen av klimateffekterna (alternativ 1), samtidigt som det har den sämsta verkningsfullheten. Alternativ 2 om att utfärda tillståndsvillkor om växthusgasutsläpp och alternativ 3 om klimateffekterna som ett villkor för att bevilja tillstånd ökar bestämmelsernas verkningsfullhet. De kan dock leda till att tillståndsprocessen blir långsammare och rättssäkerheten och likabehandlingen av verksamhetsutövarna blir sämre.

Fastställandet av klimateffekterna i nyckelposition

Bland den verksamhet som omfattas av miljötillstånd orsakas de mest betydande klimateffekterna av den industriella verksamhet som regleras av utsläppshandeln. För direkta utsläpp av växthusgaser från den får man enligt EU-rätten inte fastställa några utsläppsgränsvärden genom miljötillstånd. Bland de övriga verksamheter som omfattas av miljötillstånd och som kan påverkas av bestämmelserna om klimateffekter identifierades avfallsförbränning, gruvverksamhet och torvproduktion. Med hjälp av miljötillståndsförfarandet kan man endast i liten grad minska de direkta utsläppen av växthusgaser från industriverksamheten som ett tillägg till utsläppshandeln, nämligen med högst ungefär en procent av de sammanlagda växthusgasutsläppen i Finland, och effekterna syns tidigast i slutet av 2020-talet.

Att fastställa klimateffekterna av verksamheten är väsentligt med tanke på utvecklingen av bestämmelserna. I studien utnyttjades indelningen i direkta och indirekta växthusgasutsläpp enligt det internationella växthusgasprotokollet samt deras yttre klimateffekter.

Om de indirekta växthusgasutsläppen och de övriga klimateffekterna inkluderas i miljötillståndsförfarandet ökar det bestämmelsernas verkningsfullhet. Till de indirekta växthusgasutsläppen hör de växthusgasutsläpp som orsakas av köpt energi samt anskaffnings- och produktkedjor och till de övriga klimateffekterna markanvändning samt substitution och kompensation. Att bedöma och hantera dem inom tillståndsförfarandet är dock komplicerat och rättsligt utmanande och förutsätter fortsatt utredning, anvisningar och utveckling av beräkningsverktyg.

Publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.

Närmare information:

Utvecklingschef Kimmo Silvo, Finlands miljöcentral, tfn +358 295 251 640, [email protected]
Professor Antti Belinskij, Östra Finlands universitet, tfn +358 46 920 9189, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.