Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Studie: Styrningen av organisationer med hjälp av offentlig finansiering har ökat

Det finländska civila samhället har varit aktivt, men en ökad styrning från förvaltningens håll kan försvaga dess autonomi. Dessutom riskerar finansieringen att koncentreras till de starkaste organisationerna, visar ett forskningsprojekt kring det civila samhällets tillstånd och framtid i Finland på 2020-talet.

I forskningsprojektet utreddes det hur förändringarna i samhället och den offentliga finansiärens verksamhet har påverkat det civila samhällets verksamhetsbetingelser. Därtill utarbetades det rekommendationer i syfte att stärka det civila samhällets autonomi och livskraft.

”När det gäller finansieringen har man övergått från en traditionell nordisk modell som baserar sig på frivilligarbete och medlemsavgifter till ett civilt samhälle där staten finansierar organisationer på projektbasis utifrån sina egna strategiska intressen”, berättar universitetslektor Petri Ruuskanen vid Jyväskylä universitet.

Bakgrunden till detta är att organisationernas ekonomiska betydelse i samhället har ökat och att den offentliga finansieringen till organisationerna ur välfärdspolitikens synvinkel riktas mer strategiskt än tidigare. Den offentliga finansiären styr organisationernas verksamhet med riktade understöd och projektunderstöd, vars andel enligt organisationerna har ökat i förhållande till allmänna understöd som får användas friare. Finansiären styr också allt mer ingående användningen av de beviljade understöden. Praxis för statsunderstöd till organisationer har skärpts, vilket har lett till att organisationernas praxis för bedömning och rapportering har blivit mer detaljerad.

Dessa utvecklingstrender försvagar organisationernas förmåga att agera flexibelt och innovativt när det gäller att ta initiativ till samhälleliga reformer. Det civila samhällets beroende av den offentliga finansiärens strategiska mål måste minskas.

”Det här är möjligt till exempel genom att bevilja en allt större andel av understöden i form av utvecklingspengar eller allmänna understöd som får används friare. Man måste också söka och finna olika sätt att öka organisationernas självfinansiering”, konstaterar Julia Jousilahti, som är äldre sakkunnig på Demos Helsinki.

Antalet anställda och arbetsgivarorganisationer inom den tredje sektorn har ökat snabbt under de senaste årtiondena. Finansieringsansökningar, projektarbete och rapportering om användningen av understöd förutsätter ofta kompetens som organisationsexpert. Understödspraxis varierar mellan ministerierna och kan förändras oförutsägbart.

”Finansiärernas understödspraxis och resurser för understödsverksamhet bör förenhetligas så att organisationer inom olika branscher behandlas jämlikt. Det är viktigt att se till att i synnerhet mindre organisationer som är verksamma på frivillig basis har lika möjligheter att få understöd”, konstaterar Jousilahti.

I internets och sociala mediers tidevarv har det vuxit fram en ”fjärde sektorns” medborgarverksamhet som karakteriseras av nätverkande och ofta direkt verksamhet och av att den är fri till formen och saknar en officiell organisation.

”I och med att verksamhet med den fjärde sektorn ännu inte har ett stort genomslag inom förvaltningen, kan aktörerna inom den fjärde sektorn stöta på begränsningar i förvaltningens praxis eller kultur. Kännedomen om den fjärde sektorn bör ökas inom förvaltningen. Dessutom behövs en regelbunden dialog mellan det civila samhället och finansiärerna”, säger Maija Faehnle, som är specialforskare vid Finlands miljöcentral.

Forskningsprojektet kring det civila samhällets tillstånd och framtid i Finland på 2020-talet genomfördes inom ramen för statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2019.

Ytterligare information:

Julia Jousilahti, äldre sakkunnig, Demos Helsinki, tfn 040 722 4931, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.