Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Undersökning: Flexibel vårdpenning ökade sysselsättningen bland mammor som löper risk för utslagning
Flexibel vårdpenning uppmuntrade lågutbildade mammor och ensamförsörjare att arbeta deltid. Dessa grupper anses i allmänhet löpa särskild stor risk för utslagning från arbetsmarknaden då de vårdar sina barn.
Forskningsprofessorn Tuomas Pekkarinen och specialforskaren Juha Tuomala vid Statens ekonomiska forskningscentral VATT har undersökt användningen av flexibel vårdpenning och den flexibla vårdpenningens sysselsättningseffekter.
Undersökningen visar att den reform där flexibel vårdpenning infördes har lett till en klar ökning i hur mycket vårdpenning det betalas till småbarnsmammor. År 2013 fick cirka fem procent av alla mammor till barn under tre år partiell vårdpenning, medan andelen mammor som fick flexibel vårdpenning år 2016 var åtta procent.
Reformen gjorde deltidsarbete till ett lockande alternativ till hemvårdsstöd i låginkomsttagares ögon. År 2013 hade hela 74 procent av de mammor till barn under tre år som fick vårdpenning en högskoleutbildning. Efter reformen var andelen högskoleutbildade småbarnsmammor som fick vårdpenning 68 procent.
Deltidsarbete ett lockande alternativ till hemvårdsstöd
Reformen har haft bara små effekter på sysselsättningen: antalet arbetsdagar för mammor till barn under tre år ökade inte med mer än två.
Sysselsättningseffekterna var dessutom motsatta i olika grupper. Den flexibla vårdpenningen fick i synnerhet mammor med låga inkomster att arbeta mera, medan mammor med höga inkomster började arbeta mindre. I och med att vårdpenning för det mesta utnyttjas av kvinnor med högskoleutbildning och en stark ställning på arbetsmarknaden, minskade de genomsnittliga arbetsinkomsterna och arbetstimmarna till följd av reformen. Det betyder att reformen på kort sikt inte genererade mer skatteintäkter utan däremot ökade de offentliga utgifterna.
”Den genomsnittliga sysselsättningseffekten har varit liten, men reformen ökade sysselsättningen i grupper som i allmänhet anses löpa risk för utslagning från arbetsmarknaden då de vårdar sina barn”, säger forskningsprofessorn Tuomas Pekkarinen.
”Om den flexibla dagpenningen lyckas öka sysselsättningen bland dessa mammor även på längre sikt, kan den täcka en del av de kostnader som den medfört.”
De största ökningarna i antalet arbetsdagar gällde exempelvis personer som året innan fått hemvårdsstöd och personer med en splittrad arbetskarriär. Med andra ord verkar det vara så att reformen fick en del mammor att ersätta hemvårdsstöd med deltidsarbete. Också effekterna på sysselsättningen bland ensamförsörjare var positiva och större än i genomsnitt. Antalet arbetsdagar ökade huvudsakligen inom de sektorer och utbildningsområden där många låginkomsttagare och personer med lägre utbildning arbetar, och där deltidsarbete över huvud taget är möjligt.
Förhoppningen var att flexibel vårdpenning även skulle uppmuntra pappor att arbeta deltid. Före 2014 fick bara cirka en halv procent av alla pappor till barn under tre år partiell vårdpenning. Senare betalades vårdpenning till en procent av alla pappor.
Flexibel vårdpenning är en förmån för föräldrar till barn under tre år som infördes 2014. Den ersatte partiell vårdpenning som var en betydligt mindre förmån. Syftet med reformen 2014 var att underlätta samordningen av arbete och familjeliv och att stödja en stegvis övergång till arbetslivet genom deltidsarbete särskilt för dem som stannar hemma för att vårda sina barn med hemvårdsstöd. I undersökningen jämfördes sysselsättningsutvecklingen för småbarnsmammor med sysselsättningsutvecklingen för föräldrar som inte omfattades av reformen. Kontrollgruppen utgjordes av föräldrar till barn som går i första eller andra klass och föräldrar vars yngsta barn nyligen fyllt tre år.
Undersökningsrapporten har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2018.
Ytterligare information:
Tuomas Pekkarinen, forskningsprofessor, Statens ekonomiska forskningscentral VATT, tfn 0295 519 465, [email protected]
Juha Tuomala, specialforskare, Statens ekonomiska forskningscentral VATT, tfn 0295 519 452, [email protected]
