Undersökning: Medling vid våld i nära relationer gynnar de flesta, men uppföljningen och kontakterna till stödtjänster bör stärkas

En undersökning som publicerades den 24 februari visar att medling vid våld i nära relationer i regel fungerar bra. Man deltar frivilligt i medlingen och upplever oftast att medlingsprocessen är framgångsrik och dess resultat rättvist. Medlingen ger också verktyg för att förebygga våld. Det är dock nödvändigt att ytterligare utveckla medlingen vid våld i nära relationer.

Medlingen bör utvecklas genom utbildning så att hänsyn tas till våldets mångfald och karaktär på ett bättre sätt än tidigare. Dessutom bör användningen av medlingsavtal, uppföljningen av konsekvenserna av medlingen och kopplingen mellan medlingen och stödtjänster stärkas.

Undersökningen genomfördes av Stiftelsen för Rehabilitering och Maria Akademi som en del av statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet. Som material användes databasen SOPU, som upprätthålls av Institutet för hälsa och välfärd, samt intervjuer med dem som deltagit i medling vid våld i nära relationer och en enkät. I undersökningen utreddes allmänna drag i medling vid våld i nära relationer samt parternas erfarenheter av medlingsprocessen och dess verkningar.

Undersökningen hänförde sig till målet i regeringsprogrammet för statsminister Marins regering om att stärka användningen av medling för att minska antalet rättegångar och bedöma om användningen av medling vid våld i nära relationer ska fortsättas.

Deltagare i medling vid våld i nära relationer till största delen nöjda

De flesta av dem som intervjuades eller besvarade enkäten hade fått bra information om medlingen och ingen hade känt sig pressad att delta. SOPU-materialet visar i sin tur att möjligheten att vägra eller avbryta medling utnyttjas. De som svarade ansåg att medlingsprocessen i regel var lyckad och att medlarna var skickliga och opartiska. Nästan alla tyckte att det var bra att deras fall behandlades genom medling, och de skulle rekommendera medling till andra som befann sig i en liknande situation. Resultatet av medlingen var nästan alltid tillfredsställande. Medlingens effekter på livet var positiva och våldet rapporterades ha upphört eller minskat under uppföljningsperioden för undersökningen (1–3 månader).

En liten del av dem som deltog i undersökningen var missnöjda med medlingen och tyckte att resultatet var orättvist. Det ansågs att det fanns brister i medlarnas förmåga att styra processen eller i den andra partens ansvarstagande.

Forskningen skapar en god grund för att utveckla medlingen vid våld i nära relationer

Enligt undersökningen ska den roll som medlingen vid våld i nära relationer spelar granskas och utvecklas i större utsträckning som en del av det våldsförebyggande arbetet och servicenätverket. I medlingen informeras deltagarna om olika stödtjänster, men resultaten tyder på att parterna söker sig till tjänsterna i begränsad utsträckning. Medlingen kan kopplas närmare till arbetet för att förebygga våld genom att utveckla utbildningen för medlare, genom att vid behov öka antalet medlingsmöten och genom att utveckla sättet att registrera medlingsavtal. Möjligheten för hänvisning till stödtjänster bör också kopplas till tiden för avtalets uppföljning. Dessutom bör samarbetet mellan tillhandahållare av medling och tillhandahållare av olika stödtjänster ökas.

Samtidigt är det bra att tydliggöra och granska parallelliteten mellan den straffrättsliga processen och medlingsprocessen och deras kopplingar till varandra. Dessutom bör information samlas in systematiskt, till exempel genom uppföljningsenkäter, om erfarenheterna på lång sikt för dem som deltog i medling och om medlingens fördelar och effekter. Detta skulle ge en tydligare bild av läget med våld i nära relationer och av sambandet mellan medlingen och ett slut på våldet samt rättegångar.

Dessutom bör utbildningen av olika aktörer, inklusive medlare, ökas för att ta hänsyn till dynamiken i våld i nära relationer och mångfalden vad gäller fall och parter i medlingsprocessen. Undersökningen ger också rekommendationer om utvecklingen av databasen SOPU och främjande av relevant forskningsverksamhet.

Mer information ges av: Riikka Shemeikka, ansvarig forskare i projektet, direktör, Stiftelsen för Rehabilitering, tfn 044 781 3102, [email protected] och Saija Sambou, ordförande för projektets styrgrupp, specialsakkunnig, justitieministeriet, tfn 0295 150 352, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.