Utredning: Miljöskyddet i anslutning till gruvor kan göras mer omfattande genom att utvidga tillämpningsområdet för bestämmelserna om säkerheter
Avsikten med systemet med säkerheter för gruvor är att säkerställa att i synnerhet miljöansvar realiseras i samband med nedläggningen och efterbehandlingen av gruvor. I nuläget faller dock förvaltning och hantering av vatten i gruvor delvis utanför de lagstadgade säkerheterna. I en färsk utredning föreslås det att säkerheter enligt miljöskyddslagen ska utvidgas från att gälla endast avfallsbehandling till att gälla hela gruvdriften. På detta sätt kan man åtgärda den största bristen i bestämmelserna om säkerheter med hänsyn till miljöskyddet.
Utredningen om kostnaderna för och miljöskyddskonsekvenserna av en utvidgning av säkerheten för avfallsbehandling inom gruvdriften har producerat information om mängden och slaget av vattenfraktioner som uppkommer i gruvor. Dessutom har man tagit fram information om kontrollen, metoderna för förvaltning och hantering av vatten i gruvor och kostnaderna för dessa i samband med nedläggningen och efterbehandlingen av gruvor. Utredningen omfattade också en analys av lagstiftningen om säkerheter.
Kostnaderna för utvidgning av säkerheten varierar stort från fall till fall
Utredningen visar att kostnaderna för de vattenhanterings- och kontrollåtgärder som inte omfattas av den nuvarande säkerheten varierar betydligt mellan olika gruvor, bland annat beroende på placeringen i avrinningsområden, miljöns känslighet och gruvans typ och storlek. Särskilt läget för gruvans olika delområden i förhållande till avrinningsområdena är en betydande faktor som påverkar kostnaderna.
För att tydliggöra kostnadseffekterna skisserades det i projektet upp tre fiktiva gruvor. Därefter gjordes det en kalkyl av kostnaderna för nedläggning av dessa och en värdering av säkerheten för dessa med beaktande av såväl nuvarande praxis som en utvidgning av säkerheten. Enligt utredningen varierar den ekonomiska betydelsen av en utvidgning av säkerheten från fall till fall. För en enskild gruva kan kostnaderna som minst vara under 100 000 euro. Som högst, det vill säga i extrema fall, kan merkostnaderna uppgå till hela tio miljoner euro. I exempelkalkylerna hade en utvidgning av säkerheten en kostnadseffekt på 100 000–5 400 000 euro för en enskild gruva.
”Olika gruvor kan ha effekter på miljön i tiotals år eller till och med i mer än hundra år. I synnerhet de skärpta kraven i fråga om vattenvård ökar klart omfattningen av den kontroll som krävs av gruvorna och höjer kravnivån på vattenhanteringen efter nedläggningen”, konstaterar ledaren för forskarkonsortiet Kaisa Vähänen från AFRY Finland Oy.
Miljöregleringen i fråga om gruvor bör utvecklas som en helhet
Ett grundläggande problem med gruvor är att gruvområdets interaktion med miljön inte går att eliminera ens efter nedläggningen. Vatten bildas på gruvområdet genom nederbörd och grundvatten och därför måste vatten avlägsnas från området även efter nedläggning. Enligt utredningen är förutom vattnets kvalitet också hur mycket vatten som finns och hur det rör sig i gruvområdet och gruvans verkningsområde en väsentlig fråga med tanke på miljöskyddet.
Bestämmelserna om säkerheter i miljöskyddslagen täcker inte flera väsentliga vattenfraktioner och det ansvar som är förenat med dem, till exempel förvaltning och hantering av överloppsvatten från stenbrott. Enligt utredningen behövs det en lagstiftningsreform som omfattar mer än bara bestämmelserna om säkerheter för att man ska kunna hantera miljöutmaningarna i samband med nedläggningen och efterbehandlingen av gruvor. Den regleringsmodell som tagits fram i projektet förutsätter att det utarbetas en plan för nedläggning av gruvdrift. Den ska utöver en avfallshanterings-, uppföljnings- och kontrollplan enligt den gällande lagen också innehålla en plan för förvaltning och hantering av vatten. Säkerheten enligt regleringsmodellen ska dock inte täcka oförutsedda ansvar och olyckor. Dessa bör bemötas genom utveckling av det subsidiära miljöansvarssystemet.
”Vid utveckling av miljöansvarssystemet är det viktigt att samtidigt bedöma de inbördes förhållandena mellan olika laginstrument och undvika överlappningar. Det väsentliga är att identifiera en regleringsmodell där systemen kompletterar varandra och bildar en fungerande regleringshelhet”, konstaterar professor Ismo Pölönen från Östra Finlands universitet. Professor Pölönen ledde det rättsliga delprojektet.
Publikationen har utarbetats inom ramen för genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2021.
Ytterligare information: Kaisa Vähänen, direktör för miljöinriktad affärsverksamhet, AFRY Finland Oy, tfn 050 437 6083, kaisa.vahanen(a)afry.com, och Ismo Pölönen, professor i miljörätt, juridiska institutionen vid Östra Finlands universitet, tfn 040 594 6024, ismo.polonen(a)uef.fi
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
