Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Säkerhetssituationen i kommunerna har försämrats inom social- och hälsovårdssektorn och undervisningssektorn

Helhetsbilden av hot- och våldsincidenter i Finlands kommunfält är polariserad och svår att uppfatta. Antalet hotfulla situationer har ökat och blivit allvarligare vid enheter inom social- och hälsovården och socialväsendet samt vid skolor och läroanstalter. Ledamöter upplever att säkerheten är på en god nivå, men beredskap, säkerhetsplanering och utbildning anses nödvändigt. Säkerheten för anställda och beslutsfattare inom kommunerna utreddes i undersökningen KuntaTurva.

Säkerhetssituationen i Finlands kommuner har polariserats

Enkäter som genomfördes i den första delen av projektet visade att kommunernas personal oftast stod inför hotfulla situationer inom småbarnspedagogik och utbildning, i genomsnitt en gång i månaden. Över 90 procent av kommunerna som svarade bedömde att personalen inom undervisning och småbarnspedagogik utsattes för hot- och våldsincidenter minst några gånger 2019. Oftast var det fråga om lindrigt psykiskt och fysiskt våld som personalen klarade sig ur på egen hand.

Ju större kommun eller organisation, desto oftare förekom lindriga hotincidenter. I kommuner med över 100 000 invånare påträffades hotincidenter inom skolväsendet i genomsnitt varje dag. Inom socialservicen mötte anställda vid organisationer med över 1 000 personer allvarliga hot, psykiskt våld och lindrigt fysiskt våld i genomsnitt varje månad samt lindrigt psykiskt våld varje vecka. Hotincidenter i samband med kommunfullmäktiges sammanträden var däremot sällsynta. Man trodde att merparten av hotincidenterna skulle anmälas och rapporteras vidare.

Resultaten från fallundersökningarna pekade däremot på att de som svarade på enkäten gav en minimibedömning av antalet hotincidenter. I en femtedel av fallundersökningarna var det verkliga antalet anmälningar rentav tio gånger större än det som rapporterats i enkäten. I en stor del av kommunerna anmäls incidenter personligen eller på särskilda blanketter och det är svårt att uppfatta helhetsbilden. Antalet hotfulla situationer upplevs också öka.

Utbudet av säkerhetsåtgärder i kommunen är i mer komplett användning ju större kommunorganisation det är fråga om. I mer än hälften av kommunerna som svarat hade inbrottslarm, kameraövervakning och passerkontroll tagits i bruk.

Kommunerna vill utvidga utbudet av säkerhetsåtgärder. Fler än var fjärde kommun ansåg att möjligheten att utföra säkerhetskontroller är mycket eller ganska viktig. Trots detta bedömde 35 procent av kommunerna att man genom att göra en säkerhetskontroll endast i liten utsträckning hade kunnat undvika rapporterade hotincidenter och 65 procent av respondenterna bedömde att ibruktagandet av säkerhetskontroller knappast skulle ha någon inverkan i den egna kommunen.

På det hela taget verkar det som om helhetsbilden av hot- och våldsincidenter i Finlands kommunfält är polariserad och svår att uppfatta. Resultaten ligger till grund för sex rekommendationer. Den viktigaste av dessa är att förbättra helhetsbilden genom att på nationell nivå förenhetliga handlingsmodeller och indikatorer för anmälan.

Säkerhetsledningen måste utvecklas

Enligt resultaten från den andra delen av KuntaTurva-projektet har hot- och våldsincidenterna ökat och blivit allvarligare vid social- och hälsovårdens och socialväsendets enheter samt vid skolor och läroanstalter. Största delen av hot- och våldsincidenterna kan hänföras till patienternas vårdsituationer, klientsituationer och undervisningssituationer i skolorna.

Hot- och våldsincidenter som av utomstående mot offentliga lokaler och arbetstagare är mycket sällsynta. Rapporteringen om incidenter har ökat, men de anses ofta så att säga höra till arbetsbeskrivningen, och man vill inte tala om till exempel hotfullt och våldsamt beteende i samband med patienters sjukdomar eller mobbning i skolan som våld, utan man strävar efter att hantera situationerna med hjälp av egna åtgärder.

Säkerheten vid kommunfullmäktiges sammanträden och den säkerhet som ledamöterna upplever i sitt förtroendeuppdrag är på god nivå, men beredskap, säkerhetsplanering och utbildning anses nödvändigt. Man vill hålla forumen för det politiska beslutsfattandet öppna för allmänheten. Hot- och våldsincidenter är sällsynta, men det finns signaler om att situationen förändras.

Enligt undersökningen måste proaktiv säkerhets- och beredskapsplanering, samordnat lägesbildarbete och utbildning om metoder för hantering av våldsamma situationer få en större roll i organisationen för den kommunala serviceproduktionen. I kommunerna ska social- och hälsovårdsenheter såsom sjukhus, enheter inom socialväsendet och skolor ses som en helhet i fråga om organisationssäkerhet och arbetssäkerhet som kräver ledning.

Ledningen av säkerheten får inte ligga på organisationernas eget ansvar, utan resurser och kompetens hör till ansvarsområdet för den övergripande säkerhetshanteringen på koncernnivå i kommunen. Säkerhetskontroller och utnyttjande av teknologi kan vara nödvändiga säkerhetsinvesteringar, men även samarbete med säkerhetsmyndigheter och andra experter är en viktig del av säkerhetshanteringen.

Publikationerna har genomförts som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan för 2020. Målet med undersökningen KuntaTurva var l att få fram nytt empiriskt material om förekomsten av hot och våld, om incidenternas karaktär och om olika modeller för att hantera säkerheten i kommunernas tjänster och beslutsprocesser. Forskningsdata publiceras i två separata rapporter, av vilka den första har gjorts av WitMill Oy och den andra av Tammerfors universitet.

Mer information: Verkställande direktör Heli Paavola, WitMill Oy, 050 428 0873, [email protected]
Professor Sirpa Virta, Tammerfors universitet, 0401904157, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.