Rapport: Inte nödvändigt att införa kvalitetsnormer för grundvatten i Finlands tillståndslagstiftning

Finlands befintliga lagstiftning ser ut att med hänsyn till skyddet av grundvatten vara tillräcklig och fungerande. Förbudet mot förorening som införts i den nationella miljöskyddslagen skyddar grundvatten på ett relativt täckande sätt, därför är ändringar i den nationella lagstiftningen inte nödvändiga. Detta var resultatet av en ny utredning.

Forskare från Finlands miljöcentral, ACTS och Aalto-universitetet utredde utgångspunkterna, förfarandena och förutsättningarna för tillämpningen av kvalitetsnormer för grundvatten och analyserade nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, rådande rättspraxis och relevanta avgöranden av EU-domstolen som gäller grundvatten. Resultaten av projektet stöder den lagstiftning som utförs vid miljöministeriet.

Intressenter oroade över de eventuella praktiska utmaningar som EU-domstolens riktlinje medför

Kvalitetsnormer för grundvatten används för att bedöma grundvattenförekomsters kemiska status och i klassificerade grundvattenområden identifiera uppåtgående trender i koncentrationer av förorenande ämnen. I en dom om ett motorvägsprojekt i Tyskland (EUTI C-535/18) slog EU-domstolen fast att ett överskridande av kvalitetsnormen för grundvatten vid ens en enda övervakningsplats var en försämring av grundvattenkvalitet, som enligt vattendirektivet är förbjuden, och utgjorde därför ett hinder för att bevilja tillstånd för projektet. Vid miljöministeriet pågår ett lagstiftningsprojekt vars mål är att komplettera den nationella lagstiftningen med ett förbud mot försämring som är kopplat till kvalitetsnormer.

I responsen från intressenter som samlades in vid utredningen uppdagades en oro om att kvalitetsnormer ska tillämpas i större utsträckning än för närvarande. Misstankar framfördes om ändamålsenligheten vad gäller bindande normer som gäller kvalitet eller andra koncentrationer, och man var orolig över att de skulle göra myndighetspraxisen mindre flexibel. Det nuvarande tillståndsförfarandet och författningsgrunden som gäller tillsyn över tillstånd ansågs rätt så tydlig, men som eventuella problem fastställdes bland annat bristfällig reglering avseende vissa andra verksamheter (som inte kräver miljötillstånd), motstridiga anvisningar, försummelse av skyddsåtgärder vid organisering av verksamhet och otillräckliga resurser för övervakningsarbete. I diskussionerna framhävdes ett riskbaserat tillvägagångssätt samt bedömning och prövning från fall till fall i stället för övervakning på förhand.

Kvalitetsnormer lämpar sig inte som sådana som rättesnöre

Tillämpning av kvalitetsnormer enligt EU-domstolens riktlinje som tillståndsvillkor i separat fastställda grundvattenförekomster kan komma i fråga om det i området finns ett omfattande övervakningsnätverk enligt kraven i vattendirektivet med hjälp av vilket vore möjligt att på ett representativt sätt bevisa statusen för grundvattenförekomsten. I en betydande del av grundvattenområdena i Finland har övervakningen dock inte ordnats så att representativ provtagning på grundvattenförekomstnivå skulle vara möjlig. Därtill är det inte sannolikt att koncentrationer som mätts vid en viss övervakningsplats skulle beskriva statusen för hela grundvattenförekomsten. Därför är det i allmänhet inte meningsfullt att jämföra kvalitetsnormer med mätta koncentrationer enligt provtagningsplats till exempel som en del av obligatorisk övervakning och inte nödvändigt med tanke på skydd av grundvatten. I stället för ett förbud mot försämring som är kopplad till kvalitetsnormer finns det främst ett behov för tydliga tolkningsanvisningar för nationell lagstiftning som gäller skydd av grundvatten.   

Mer information: Jaana Sorvari, projektets samordnare, ledande forskare, Finlands miljöcentral, tfn 0295 252 159, jaana.sorvari(at)syke.fi; Ari Ekroos, Aalto-universitetet, tfn 050 373 4893, ari.ekroos(at)aalto.fi och Jussi Reinikainen, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 551, jussi.reinikainen(at)syke.fi

Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2022. Informationsleverantörerna ansvarar för innehållet i de rapporter som publiceras i publikationsserien för statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet, och innehållet representerar inte nödvändigtvis statsrådets uppfattning. Mer information: https://tietokayttoon.fi.