Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Forskning: I reformen av diskrimineringslagen har man avancerat i rätt riktning – lagen tillämpas fortfarande inte tillräckligt

Det centrala syftet med den förnyade diskrimineringslagen, som trädde i kraft 2015, var att förenhetliga diskrimineringsförbudet och sammanföra olika diskrimineringsgrunder för att omfattas av ett enhetligt rättsskydd inom alla livsområden. På lagstiftningsnivå har ett flertal av syftena för reformen lyckats och lagens utbud av metoder betraktas allmänt som gott. Olika diskrimineringsgrunder har beaktats bättre jämfört med den tidigare lagen och regleringen har harmoniserats.

I bedömningsundersökningen av diskrimineringslagen har vissa oklarheter identifierats på författningsnivå och på grund av dessa motsvarar lagen inte fullständigt avsikterna. De största utmaningarna gällande målen anknyter emellertid till verkställandet av lagen och till att diskriminering som sker på olika diskrimineringsgrunder och inom olika livsområden selekteras i olika rättskyddskanaler.

Det är uppenbart att en del av diskrimineringen förblir dold

För tillfället är det inte klart varför kanalerna för anmälan av diskriminering är kraftigt selekterade enligt diskrimineringsgrund. I bakgrunden kan bland annat finnas en hög tröskel för anmälan bland dem som har upplevt diskriminering och misstro mot nyttan med en anmälan. Å andra sidan kan det i bakgrunden också finnas strukturell diskriminering och andra strukturella faktorer som hindrar en person från att till exempel omfattas av rättskyddet i arbetslivet. Enligt undersökningen anknyter de viktigaste utvecklingsobjekten till en förbättring av rättsmedlen med låg tröskel och genomförande av uppgiften att främja likabehandling.

Den styrande effekten av uppgiften att främja likabehandling verkar inte ännu i lagens anda

De många utvecklingsobjekten som gäller verkställandet av lagen handlar om att likabehandling bedöms bristfälligt hos myndigheter, på arbetsplatser och i läroanstalter och sålunda är det inte möjligt att identifiera utvecklingsobjekten i fråga om förbättrad likabehandling i lagens anda. I den kommande delreformen av diskrimineringslagen blir det nödvändigt att förtydliga främjandeuppgiften till exempel genom att framhäva betydelsen av bedömningen av likabehandling i likabehandlingsplaneringen. Dessutom behövs det fortfarande mycket stöd och styrning i fråga om främjande av likabehandlingen och likabehandlingsplaneringen både hos myndigheter, i arbetslivet och utbildningen samt också mer omfattande bland intressentgrupperna som kan stöda processen. Detta borde stärkas bland annat genom utveckling av myndigheternas kunskaper om tillämpningen av diskrimineringslagen, en mer programmerad tillsyn genom tillsynsmyndigheterna och genom starkare styrning av intressentgrupperna som till exempel arbetsmarknadsorganisationer och förbund.

Rättsmedlen för låg tröskel ska stärkas

Situationerna i vilka diskrimineringslagen tillämpas har ökat under den nya lagens tid, men framgångsrika gottgörelsetalan är fortfarande få. Detta kan vid sidan om tunga processer och kostnadsrisken bland annat påverkas av de korta tiderna för väckan av talan om gottgörelse. Effektiviteten av rättsmedlen påverkas också av att de så kallade rättsmedlen med låg tröskel är underresurserade. Det är viktigt att trygga tillräckliga resurser för tillsynsmyndigheterna. 

I bedömningsprojektet om diskrimineringslagen som inleddes 2019 granskades den förnyade diskrimineringslagens effekter på rättskyddet för dem som hade upplevt diskriminering, förebyggandet av diskriminering och på främjande av likabehandling. Undersökningen var indelad i tre delar: bedömning av rättspraxis, bedömning av rättskyddsstrukturerna och bedömning av effekterna av skyldigheten att främja diskrimineringslagen särskilt med tanke på arbetslivet.

Bedömningen genomförs huvudsakligen av Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet. Projektet genomförs som en del av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2019 och i samarbete med Owal Group Oy.

Ytterligare information:

Forskningsdoktor Kati Nieminen, Helsingfors universitet, tfn 044 566 8567,[email protected]
Manager Laura Jauhola, Owal Group Oy, tfn 050 443 1841,[email protected]
Konsultativ tjänsteman Yrsa Nyman, Justitieministeriet,[email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.