Utredning: Biogasproduktionens hållbarhet bör säkerställas genom utveckling av styrmedlen
Biogasproduktionen förväntas medföra många fördelar. I bästa fall stöder den cirkulär ekonomi inom jordbruket, industrin och samhället i stort och samtidigt även klimatmålen, vatten- och havsskyddet, försörjningsberedskapen, självförsörjningen och landsbygdens livskraft. För att den ska ge alla dessa fördelar förutsätts dock hållbara verksamhetssätt i hela produktionskedjan.
Biogasanläggningarnas verksamhet består av en kedja av produktionsfaser som kan ge upphov till utsläpp i både luft och vatten. De mest miljöfarliga gasformiga utsläppen är de kraftiga växthusgaserna metan och dikväveoxid samt gasen ammoniak, som försämrar luftkvaliteten. I ett projekt om hållbar praxis i biogasproduktionens processkedjor (KEBIO) har man fokuserat på att identifiera sådan praxis som säkerställer att i synnerhet dessa utsläpp minimeras, och i projektet utarbetades förslag på åtgärder för att främja att sådan praxis förankras.
”Redan när biogasanläggningar planeras bör det fästas vikt vid hur man kan minimera utsläppen, oberoende av anläggningens storlek eller typ av råmaterial. Hållbar praxis säkerställer att de önskade fördelarna vad gäller minskade utsläpp och omvandling av värdefullt material till energi och gödselfabrikat blir verklighet”, sammanfattar Sari Luostarinen, ledande sakkunnig vid Naturresursinstitutet och ansvarig ledare för projektet KEBIO.
Enligt utredningen kan växthusgasutsläppen från biogasanläggningar vara betydligt större än vad som tidigare har bedömts. Den tekniska uppbyggnaden och driften av anläggningen har en betydande inverkan på utsläppen av gaser från produktionen och därmed även på i vilken grad de eftersträvade miljöfördelarna nås.
De viktigaste metoderna för att minska utsläppen
Enligt KEBIO-projektets utredning är det särskilt viktigt att säkerställa att råmaterialet hålls tillräckligt länge i den gastäta processen och att täcka över lager av rötrest eller gödselfabrikat som framställts av den. Om uppehållstiden är för kort, blir det mer metanutsläpp vid lagring och användning av rötresten, samtidigt som kvantiteten av producerad biogas och mängden kväve som växter kan tillgodogöra sig blir mindre. Övertäckning av lager minimerar också kväveutsläpp i form av ammoniak.
Det är också viktigt att minimera utsläppen i samband med energianvändning av biogas och att underhålla anläggningens konstruktioner och teknik på korrekt sätt. Även när rötrest och gödselfabrikat som framställts av sådan sprids på åkrar bör tekniker som minskar utsläppen användas och gödslingsgränserna iakttas.
Styrmedlen bör utvecklas
”Trots att biogasproduktionen regleras på många sätt, garanterar de nuvarande styrmedlen inte att biogasproduktionen är hållbar”, konstaterar specialforskare Helena Valve vid Finlands miljöcentral. Projektet KEBIO ger därför flera rekommendationer om brådskande politikreformer. Den viktigaste rekommendationen gäller uppehållstiden i biogasprocessen, vars minimilängd man bör inverka på genom lagstiftning. Den saken behöver därför nämnas i det nya regeringsprogrammet.
Förenhetligande av praxis kring miljötillstånd för biogasanläggningar kräver som stöd även uppdaterade anvisningar för dem som beviljar tillstånd och dem som ansöker om tillstånd. Uppdateringsbehovet gäller också Energimyndighetens anvisning om hållbarhetskriterier för verksamhetsutövare. Vid beräkningen av utsläpp bör man i större utsträckning beakta de råmaterial som typiskt sett används i Finland och anläggningarnas tekniska uppbyggnad. Endast genom anvisningar kan man garantera att verksamhetsutövarna behandlas så jämlikt som möjligt och att regelverket är förutsägbart.
Även vid prövning av stödansökningar bör det förutsättas att hållbar praxis tillämpas. Därför behöver handläggarna av stödansökningar ges mer kunskap och hållbar praxis fastställas i samband med stödberättigande kostnader.
Inom hela branschen bör det tillhandahållas mer utbildning och rådgivning om biogasproduktionen som helhet och om hållbar praxis i samband med den.
Projektet om hållbar praxis i processkedjorna för biogasproduktion (KEBIO) ingick i statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet och genomfördes av Naturresursinstitutet (Luke), Finlands miljöcentral (Syke) och Agrinnotech.
Ytterligare information: Sari Luostarinen, ledande sakkunnig, Naturresursinstitutet, tfn 0295 326 346, [email protected] och Helena Valve, specialforskare, Finlands miljöcentral, tfn 0295 251 723, [email protected]
Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt. Mer information: https://tietokayttoon.fi/sv.
Policy Brief: Biokaasutuotannon kestävyys varmistettava