Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Utkomststödets nuvarande finansieringsmodell har liten effekt på kommunernas verksamhet

Kommunerna följer utgifterna för utkomststödet mindre regelbundet än tidigare och strävar endast indirekt efter att förebygga behovet av utkomststöd. Detta förklaras delvis av ändringen 2017 som innebar att beviljandet av utkomststöd överfördes från kommunerna till Folkpensionsanstalten och kommunernas finansieringsandel på 50 procent riktades om så att den i stället dras av statsandelarna för basservice, varför den inte längre syns som en separat utgiftspost för kommunerna.

I utredningen 'Kommunernas verksamhetsmodeller och finansieringsansvar vid förebyggandet och minskningen av behovet av utkomststöd' (Kuntien toimintamallit ja rahoitusvastuu toimeentulotukitarpeen ehkäisyssä ja vähentämisessä) undersöktes för första gången vilka effekter utkomststödets nuvarande finansieringsmodell och det nuvarande finansieringsansvaret har för kommunernas verksamhet och vilka möjligheter kommunerna har att rent allmänt påverka användningen av utkomststöd. Dessutom analyserades effekterna av vårdreformen och kommunförsöken med sysselsättning på kunderna inom utkomststödet och utvecklingen av finansieringsmodellen.

Svårt att påverka behovet av försörjning i sista hand

Utredningen gav vid handen att incitamentseffekten av kommunernas nuvarande finansieringsansvar på 50 procent är svag. Det beror dels på att utgifterna för utkomststödet inte syns och inte följs upp tillräckligt, dels på att kommunerna upplever att de har små möjligheter att påverka användningen av utkomststöd. Däremot följer kommunerna aktivt betalningsandelarna av arbetsmarknadsstödet, som till sina kostnader är i ungefär samma storleksklass som utkomststödet, och kommunerna strävar också efter att påverka dem.  Förebyggandet av behovet av utkomststöd försvåras av att det är fråga om en förmån i sista hand. Kommunerna kan närmast indirekt förebygga att det uppstår ett behov, till exempel genom att främja sysselsättningen, stödja invånarnas hälsa och välfärd samt förbättra tillgången till skäligt prissatta bostäder.

Vårdreformen försämrar kommunens möjligheter att påverka utkomststödet – finansieringsansvaret bör ses över

Social- och hälsovårdsreformen minskar kommunernas möjligheter att förebygga behovet av utkomststöd i och med att social- och hälsovårdstjänsterna och i synnerhet vuxensocialarbetet överförs på välfärdsområdenas ansvar. På motsvarande sätt blir välfärdsområdet en betydande aktör för kunderna inom utkomststödet i och med att de framöver ska sköta sina ärenden inte bara vid Folkpensionsanstalten utan även inom välfärdsområdets tjänster. Kommunernas förändrade roll väcker frågan om finansieringsansvaret är rättvist. Om finansieringsansvaret analyseras utgående från möjligheterna att påverka behovet av utkomststöd vore det motiverat att i framtiden fördela finansieringsansvaret mellan kommunerna och välfärdsområdet. De styrmedel och incitament som riktas till kommunerna bör dock planeras som en helhet med beaktande av såväl utkomststödet och de övriga relaterade förmånerna som de tjänster som kommunerna ansvarar för i framtiden och deras finansieringsmodeller.

Publikationen ingick i genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020. Utredningen genomfördes av NHG Finland Oy och MDI.

Närmare information:

Forskningsdirektör Riikka-Leena Leskelä, Nordic Healthcare Group, tfn 050 410 0737, [email protected]
Projektchef Teemu Tupala, Nordic Healthcare Group, tfn 040 482 7362, [email protected]
Ledande sakkunnig Mikko Valtakari, MDI, tfn 040 569 1568, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.