Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet
Utredning: Klimatpolitikens ekonomiska effekter kan styras genom skattekompensationer – varierande följder för olika hushåll

De ekonomiska kostnaderna för och effekterna av de klimatpolitiska åtgärderna, såsom miljöavgiften, på inkomstfördelningen kan regleras genom att intäkterna för miljöavgiften styrs tillbaka till hushållen, visar en utredning som utförts av Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT, Merit Economics och Ålands statistik- och utredningsbyrå ÅSUB. Bland metoderna kan nämnas till exempel lättnader i beskattningen av förvärvsinkomster och/eller samfundsskatten samt direkta stöd till hushåll.

I utredningen studerades effekterna av olika klimatpolitiska åtgärder på den nationalekonomiska utvecklingen och inkomstfördelningen mellan hushållen med hjälp av en dynamisk beräkningsmodell för allmän jämvikt (CGE-modellen). Den kompletterades av en mikrosimuleringsmodell för hushållen. Studien omfattade förutom det ekonomiska referensscenariot sex alternativa scenarier för olika utsläppsminskningar. Med referensscenariot avses de åtgärder som hade fastställts fram till slutet av 2019 och den ekonomiska utveckling som följer av dessa.

Enligt resultaten kan de samhälleliga kostnaderna av utsläppsminskningarna sannolikt minskas genom att de kompenseras exempelvis med lättnader i beskattningen av förvärvsinkomster. Kompensationerna har effekter för såväl konsumenternas köpkraft som arbetskraftsutbudet och investeringarna. De påverkar även hur de ekonomiska kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan hushållen.

Utredningen är högaktuell med tanke på Finlands klimatpolitiska mål. En viktig fråga när det gäller att uppnå målen är på vilket sätt kostnaderna för koldioxidskatter och andra klimatåtgärder kan kompenseras så att de negativa ekonomiska effekterna blir så små som möjligt samtidigt som åtgärdernas styrningseffekt inte minskar. Även inkomstfördelningseffekterna spelar en viktig roll när man försöker hitta politiskt godkännande för klimatåtgärderna.

De sex scenarierna beskriver olika klimatåtgärders effekter

I utredningen jämförs det framtida ekonomiska referensscenariot i Finland med sex alternativa scenarier inom vilka ytterligare klimatpolitiska åtgärder vidtas. Scenarierna är

1. scenariot för drivmedelsskatt,
2. scenariot för drivmedels- och bilskatt,
3. scenariot för torvskatt,
4. scenariot för el- och uppvärmningsskatt,
5. samverkningarna av scenarierna 1–4 samt
6. scenariot för koldioxidskatt på konsumtion.

I scenarierna analyserades åtgärdernas effekter då de extra inkomster som staten fått in cirkulerades tillbaka till hushållen, dvs. kompenserades. Kompenseringarna skedde genom att marginalerna för beskattningen av förvärvsinkomster eller samfundsskatten sänktes eller genom att återbäringar betalades alla till samma belopp i form av transfereringar. Delvis kompenseras hushållen för effekterna av klimatpolitiken även genom indexeringen av transfereringar.

I scenariot för drivmedelsskatt beskrivs de höjningar av drivmedel som gjordes 1.8.2020, och i scenariot för drivmedels- och bilskatt slopas därutöver bland annat skatteundantaget för dieselbränsle medan lättnader införs i beskattningen av utsläppssnåla bilar. I scenariot för torvskatt höjs beskattningen av torv gradvis till samma nivå som övriga bränslen.

I scenariot för el- och uppvärmningskatt justeras skatterna på många sätt, till exempel slopas energiskatteåterbäringen för den energiintensiva industrin. I scenariot för samverkningar bedöms som namnet antyder de gemensamma effekterna av samtliga fyra ovannämnda scenarion. I scenariot för koldioxidskatt på konsumtion påförs förbrukningen och importen en skatt baserad på koldioxidintensitet.

I samtliga studerade scenarier minskade utsläppen av växthusgaser. Däremot ökade inkomstskillnaderna redan i referensscenariot i första hand på grund av att befolkningen åldras.

Kompensationer minskar åtgärdernas negativa effekter

I samtliga scenarier minskar kompensationerna åtgärdernas negativa effekter på tillväxten och välfärden. Samtidigt står det klart att kompensationssättet påverkar hur kostnaderna för klimatåtgärderna fördelas mellan hushållen.

Skattelättnaderna på förvärvsinkomster gynnar proportionellt sett i första hand hushållen med medelinkomster, medan kompensationen av samfundsskatten gynnar höginkomsttagarna. På lång sikt gynnar dessa dock i allmänhet även hushållen med låga inkomster. Vid återbäringen till jämna belopp där de extra skatteintäkterna återbetalas till alla hushåll i lika stora klumpsummor, gynnas låginkomsttagarna av effekterna medan välfärden som helhet minskar mer än vid kompensationen av beskattningen av förvärvsinkomster. Däremot minskar utsläppen något mer i återbäringsalternativet än i de andra kompensationsalternativen.

Vid planeringen av klimatpolitiken bör man beakta att de politiska effekterna på effektiviteten och inkomstfördelningen kan utvecklas i olika riktningar genom olika åtgärder. När man överväger klimatåtgärder och kompensationsmetoder bör man därför studera effekterna på många olika faktorer: utsläppen, inkomstfördelningen, effektiviteten och den ekonomiska välfärden som helhet.

Enligt utredningen är det sannolikt motiverat att låta en del av de ökade skatteintäkterna cirkulera genom att sänka beskattningen av förvärvsinkomster, men detta gynnar i första hand medelinkomsttagarna. Därför bör man utreda en kombination av olika kompensationsmetoder till exempel så att de sänkta skatterna på förvärvsinkomster kombineras med direkta stöd i synnerhet för hushåll med lägre inkomster.

Undersökningsrapporten om de klimatpolitiska effekterna på inkomstfördelningen har genomförts som en del av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.

Mer information:

Olli-Pekka Ruuskanen, forskningsdirektör, Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT ry, tfn 040 641 5732, [email protected]
Juha Honkatukia, Merit Economics, tfn 040 304 5561, [email protected]
Jouko Kinnunen, Ålands statistik- och utredningsbyrå ÅSUB, tfn + 018 25494, [email protected]

Inom statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet (VN TEAS) tar man fram information till stöd för beslutsfattandet, den kunskapsbaserade ledningen och verksamheten. Utrednings- och forskningsverksamheten styrs av en utrednings- och forskningsplan som statsrådet årligen fastställer. De som producerar informationen ansvarar för innehållet i rapporterna i publikationsserien för utrednings- och forskningsverksamheten. Innehållet återspeglar inte nödvändigtvis statsrådets ståndpunkt.